Röfvaren Gasparoni och hans band.
Denna bekanto röfvare, som skildrats af
Alexander Dumas och Garibaldi i derag ro-
maner och hvilken så länge var en skräck för
trakten kring Rom, har nu, efter långvarig
fångenskap, jemte sina kamrater af italienska
regeringen frigifvits och anlände för några da-
gar sedan till Rom, der han väckte allmän
nyfikenhet. :
Den djerfva röfvarens lefnadshistoria liknar
en roman. Född år 1794 under de sista åren
af Pius VII:s regering, begick han med sitt
band af vilda sällar alla möjliga ogerningar.
Egande ett orubbligt mod, utöfvade han ett
sådant inflytande på alla, som nalkades honom,
att den påfliga regeringen aldrig lyckades be-
mäktiga sig honom, fastän hon uppbjöd alla
medel, skickade sina soldater efter honom och
strödde ut penningar med fulla händer, för
att få honom utlemnad. Campagnan, Pon-
tinska träsken och särskildt mellan Frosinono
och Terracina begicks ej ett brott, i hvilket
Gasparoni ieke var delaktig; han utstod alla
ansträngningar och försakelser.
År 1825 beslöt påfliga regeringen, emedan
hon ej med våld kunde göra slut på hans dåd,
att bemäktiga sig honom genom list. Hon valde
härtill en prest, abbe Pellegrini, hvilken hon
skickade som deputerad will det läger, der
Gasparoni huserade med 22 andre röfvare.
Det lyckades abbens öfvertalningsförmåga att
förmå Gasparoni till en kapitulation. Man af-
slöt ett fördrag; Gasparoni uppställde följande
vilkor: att;han och hans kamrater skulle få
bohålla lifvet, att deras egendom skulle förbli
orörd, att man skulle gifva dem säker eskort
och föra dem till Civita Vecchia, der de ville
inskeppa sig under löfte om att aldrig, hvar-
ken döda eller lefvande, återvända till de påf-
liga staterna.
Pellegrini :antog med glädje dessa förslag
och undertecknade fredspreliminärerna. Men
då bandet nedlagt vapen, fann det sig vara
pedraget af presten, ty man belade dess med-
lemmar med kedjor och förde bort dem under
stark betäckning. Leo XII, som då rege-
rade, kunde med möda förmås att skänka röf-
varena lifvet. Gasparoni och hans kamrater
skickades först på galererna i Civita Vecchia
och derefter till Civita Castellana.
Först behandlade man dem mycket strängt,
ja, grymt; först under de sista åren utöfvades
något mera mildhet mot dem. De vande sig
å sin sida vid galererna, och Gasparoni fann
sig slutligen som hemma på dem.
De främlingar, som kommo till Rom, be-
sökte af nyfikenhet den djerfva röfvaren och
bans kamrater. Han hade alltid fotografier
på sig samt en bok, som åskådligt beskref
hans vilda streck och brott, hans blod- och
mordgerringar. Dessa porträtt och böcker
sålde han till främlingarne, och vinsten derpå
använde ban till att någorlunda lindra fången-
skapens lidanden.
Dessa röfvare ha för öfrigt icko på länge
varit farliga. De hyste icko något agg till ro-
geringen, men väl till den falska presten, som
med sin fromma min och hygklande vänlighet
ljugit för och bedragit dem.
Af de 22 fångarne äro emellertid endast 7
ännu vid lif, och den italienska regeringen har
frigifvit dem, först och främst derför att nå-
gon ordentlig rättegång aldrig varit anhängig-
gjord emot dem, och för det andra derför
se 46 års galerstraff väl kan försona månget
rott.
Af dessa 7 äro 5 intagna på lasarettet Tri-
nitå del Pellegrini e Convalescenti, under
det de två återvändt till sina familjer. Då
man underrättade dem om att de blifvit fria,
visade de ej någon synnerlig glädje; fängelse-
lifvet hade för dem blifvit en vana. Blott en
af dem frågade genast, om abb Pellegrini
ännu lefde. Denne skall i sjelfva verket ännu
vara vid lif, men har, äfven han, blifvit gam-
mal och skröplig.
Gasparoni är intagen på lasarettet. Han är
skallig, men bär ett långt, majestätiskt skägg
Han är ännu förundransvärdt stark och frisk
och trots sina 77 år en imponerande gestalt.
Hans ögon lysa, hans blick är fast och ener-
gisk. Hans minne och hans själskrafter ha
aj lidit det ringaste, och han eger en stor
förmåga att uttrycka sig. Med god uppfostran
och under andra lefnadsförhållanden skulle
han kanske blifvit en framstående man i det
goda. Han är slägt till kardinal Antonelli,
uemligen son till dennes moster.
Gasparoni och hans röfvareband höllo härom-
lagen sitt intåg i Rom. De passerade i gala-
drägt Corson, Piazza Farnese och Campo del
Fiori: koniska hattar med fladdrande band och
tuppfjädrar, sammetsjackor och tofsar, karmo-
sinröda skärp och höga damasker; snöhvita
ockar och skägg, hvilk. ckte ned till deras