nomföra densamma inom handtverksindustrin,
och det skulle också vara ett stort ingrepp
på den personliga friheten att förbjuda ar-
betarne att genom extra arbete förskaffa sig
en biförtjenst. Invändningen, att den nor-
mala arbetsdagen skulle skada den tyska
industrin och måhända komma den att gå
under i konkurrensen med den utländska,
afvisades jemte alla för densamma framstälda
skäl utaf en talare med anmärkningen:
Kan icke industrin bestå utan den långa
arbetstiden, så må hon så gerna i dag som
i morgon gå åt helvetet. Under förhandlin-
garna framstäldes klagomål deröfver, att
ledarne allt för litet tänkte på arbetarne
på landet, som släpade i ett hårdt arbete
från klockan tre om morgonen till sent om
aftonen för litet dålig mat och ringa lönt.
En af de delegerade, hr Mast från Augs-
burg, för närvarande bosatt i Chemnitz,
försäkrade högt, att agitationen äfven be-
drefves på det ifrigaste bland arbetarne på
landet. Församlingen antog enstämmigt den
föreslagna resolutionen angående den nor-
mala arbetsdagen, som spelar en så stor
rol i de berlinska murarnes strike; dessa
murare erhöilo äfven kongressens erkännande
för sin hållning. Nästa resolution, som gick
ut på allmänna, direkta val med sluten om-
röstning, motiverades af Bebel, som förne-
kade, att man kunde kalla valrätten i Tysk-
land allmän; för det första felades arvoden
för representanterna, och för det andra hade
man inskränkt församlingsrätten och press-
friheten. Valmännen kunna således icke
välja hvem de vilja, eller öfverlägga om åt
hvem de skulle gifva sina röster. Bour-
geoisien ville icke tillåta folket att begagna
sin valrätt, utan endast använda det såsom
Cyoteringsmaskint. Ännu sämre än med
valen till riksdagen stode det till med va-
len till de särskilda tyska ländernas kam-
rar, och allra sämst förhölle det sig med
valrätten i kommunerna. I Leipzig hade
således arbetarne, oaktadt de betalade den
största delen af skatterna, alldeles ingen
del i valet af borgarerepresentanter. Då
arbetarne kommit i besittning af sin politi-
ska rätt, skulle de begagna densamma till
sin fullständiga emancipation ifrån borgare-
stånden, hvars intressen stodo i skarpaste
strid med deras. Det är karakteristiskt
för vår bourgeoisies regeringstalang, att den
allestädes, der den kommer till styret, både
i kommunalråden och i staternas represen-
tationer, år ifrån år gör större skulder.
Ännu mera karakteristiskt är det likväl,
att man företrädesvis vältar alltsammans,
både skulder ocH skatter, på arbetsklassen,
under det att penningarne allra minst an-
vändas till dess fördel. Resolutionen an-
gående valrätten blef äfven enstämmigt an-
tagen. Vid följande sammankomst framlades
äfven resolutioner, men dessa skulle förnäm-
ligast tjena till ämne för allmänna politiska
föredrag; bland annat ifrågasattes det att
uttrycka sympatier för Paris-kommunen.
Denna plan förhindrades likväl emellertid
af en tillstädesvarande poliskommissarie, som
förklarade, att han icke kunde tillåta något
försvar för den kommunalistiska revolu-
tionen. Poliskommissarien ingaf likaledes
sitt veto, då häftiga angrepp riktades mot
tyska riksdagen. Bebel uppträdde mot po-
liskommissariens åtgörande. Församlingen
åtskiljdes under lefverop för socialdemo-
kratin.
Ra—reO—E RETT