STR PR Ar det förståndige män eller skolgossar, som reglerat våra tullförhållanden med Norge? Denna fråga, till hvars framställande så många anledningar gifvits, gjorde vi ofrivilligt, då vi läste nedanstående, som från Strömstad skrifves till Göteborgs Handelstidning: En half million riksdaler utgör Sveriges tullförlust under de senaste fem åren till följd af dens. k. landväga trausporten ötver Mossviken. Detlåter fabulöst, men är dock öfverensstämmanode med sanna förhållandet. Af en femäårsberättelse öfver Mossvikstrafiken, upprättad af Strömstads tullkammare, finner man nemligen, att genom landsvägstransporten i fråga tullförlusten för vårt land uppgår till ofvannämnda stora summa. En af de artiklar, hvilken förlusten hufvudsakligast drabbar, är sulläder (förlust 215,000 rdr rmt) och är det nästan uteslutande en enda firma i Flekkefjord som tillgodogjort sig denna rabatt.4 Firman i fråga skulle troligen icke, i den händelsen dess fabrikater ej genom detta, så att säga, monopol blifvit befriade från tullen, 10 öre pr skålp. läder, haft någon afsättning af dera alls i värt land. Äfven på flera andra varor, såsom t. ex. tobak, har tullförlusten varit stor. Norges förlust är en obetydlighet i förhållande till Sveriges, och tyckes broderlandet draga största revenyen af de nu rådande grängeförhållandena vis-å-vis Mossvikstrafiken. Saken i fråga är nu i så många år både omtalad och omskrifven, att ej något vidars derom torde vara af nöden att orda, isynnerhet som vederbörande ej tyckas hafva någon allvarlig tanke att på. ett bättre sätt än nu är fallet ordna gränseförhållandena; dock torde kanske icke ett eller annat exempel, belysande rätta halten af denna landväga transport, vara ur vägen. Ett fartyg lastar, t. ex. i Malmö, med mjöl för norsk firmas räkning. Fartyget aalöper då först Strömstad, angifver sig säväl vid tullkammaren derstädes att vilja lossa i Mossviken, ditseglar och logsar der lasten, hvilken vidare skall landväga transporteras till Norge. Men huru tillgår vid denna lossning och landväga transport? Jo, fartyget som innehar lasten, lägger intill ett berg vid Mossviken, och på en eller ett par famnars afstånd vid samma berg lägger sig den pråm (under 2 nylästers drägtighet), som till Frederikshall skull öfverföra mjölet. Nu utläggesen landgång mellan båda farkosterna, och den person Bom bär säcken från ena farkosten till andra stannar midt på landtgången, hvilken ligger så nära intill berget som möjligt, och stöder der säcka mot berget en liten stund, hvarefter den kastas ombord på pråmen. Säcken har mnu varit iland, och räknas mjölet nu såsom landväga transporteradt. Lika löjigt är det, att ett svenskt fartyg i Kristinia från annat fartyg inlastar stenkol, seglar med dessa först till Strömstad och sedan till Mossviken, hvarefter kolet, som skall till -Frederikshall, landväga transporterast dit på samma sätt som anförts om mjölet. Flera andra exempel kunna framdragas, men de redan anförda torde vara tillfyllest.