Bland de svåraste problemer, man i allmänhet kan blifva förelagd att lösa, är när man ålägges att utfundera anledningen och motiverna till handlingar, som synas fast obegripliga. Man råkar då oftast in på svårigheter, som äro oöfverstigliga, och slutet blir vanligen, att man råkar i samma belägenhet som den, i hvilken salig Dumbom vid ett kritiskt tillfälle befann sig, d. v. s. att sluta precis der man började. Då vi nu hafva för afsigt att försöka utfundera hvad som kan utgöra sjelfva hufvudanledningen till regeringens sammankallande af urtima riksdag, så hafva vi dervid tagit oss ett svårt värf före, och vi medgifva gerna, att vi stå i samma risk som ofvan åberopade storhet. Personer, mera initierade än vi kunna vara i den högre politikens mysterier, hafva angående den urtima riksdagen uttalat samma omdöme som vi, eller att de för sin del omöjligen begripa hvad som kunnat vara hufvudanledningen för vederbörande att på sätt som skett onödigtvis oroa folk i dess sommarsysselsättningar, då det ej återstår mera än 4 månader till den tid, då riksdagen skulle sammanträda i alla fall. Af dem, som anse sig vara mest invigda i förhållandena, hviskas visserligen hvarjehanda om en viss preussisk not, hvilken stod i ett visst sammanhang med en annan känd sak, och hvilken not skulle vara ankommen i ellofte timmen och hvarur skulle alstrats en Nicddemus om natten, denna gången under form af vår utrikesminister, hvilken vår ecklesiastikminister på vanligt kändt maner tillropat, att det Snu kan vara tid att tänka på refrängen! Hela denna historia hafva vi hört berättas i alla sina detaljer med sådan noggranhet, att vi verkligen ett ögonblick voro frestade att sätta tro till dess sanning, men vi säga rent ut, att vi funnit den så befängd, att vi ej velat tro den, oss dock förbehållet att framdeles återkomma till densamma, om vi finna den ytterligare bestyrkt. Om man frånräknar denna historia, hvilken vi tillsvidare anse oss för kronans värdighets skull böra betrakta såsom ctt sensationstelegram, så hafva vi, som sagdt ir, icke af någon kunnat få en tillstymmelse till plausibel förklaringsgrund för regeringens tillvag att så här å propos des bottest sammankalla riksdagen. Någon anledning måste det emellertid finnas och vi skola här nedan försöka gifva probabilitetsskäl för den förmodan, vi hörutinnan hysa, reserverande oss på förhand mot uågon sorts beskyllning för afsedd ofelbarhet i vårt omdöme. ; Följer man ministrarnes, i synnerhet krigsoch ecklesiastikministrarnes, yttranden i fråpan, så måste man ofelbart komma till den Åsigten, att desse hrr ansågo andra kammarens majoritet bestå af en hop män, som Bj förmå höja sig till den höga ståndpunkt af -sann fosterlandskärlek och idealistisk verldsåskådning, som kommit hrr ministrar till del. Vi erinra särskildt om hr Wennerbergs kraftuttryck vid slutet af sitt till formen utmärkta, men till innehållet fullkomligt obefogade yttrande, deri han jemför det herrliga skådespelet (af svenska armåns uppträdande med glans på Tysklands slagfält ?), som ministrarne tänkte ställa till med