fo Tr a nr Sä Pn
Försvarsfrågan och folkmötena.
Inom landet har under de senaste vec-
korna pågått och pågår ännu en liflig rö-
relse, som våra läsare känna af de många
referater öfver folkmöten på skilda häll,
hvilka vi meddelat. Dessa folkmöten ha
hållits för afgifvande af opinionsyttringar
rörande dels regeringens senast framlagda
förslag till ny armåorganisation, dels andra
kammarens i anledning deraf fattade beslut.
Det har ej förundrat oss så litet, det
måste vi bekänna, att denna rörelse länge
fått pågå ostörd af de få organer inom
pressen, hvilka tillförene aldrig försummat
tillfället att spå ett särdeles ovänligt, oftast
hånfullt, sätt angripa dessa folkmöten och
de personer, genom hvilkas föranstaltande
de tillkommit. Så mycket undransvärdare
har detta förefallit oss, som de vid dessa
folkmöten uttalade åsigterna, med ett eller
två undantag, varit alldeles motsatta dem,
som hyllas af de tidningar, hvilka alltid
med oblida ögon betraktat den stora all-
mänhetens vaknande intresse för allmänna
angelägenheter och dess visade håg att på
den enda väg, som stod öppen, uttala sina
önskningar, farhågor och förhoppningar rö-
rande frågor, som angå hvar och en med-
borgare särskildt och alla gemensamt. Vi
föranleddes deraf till antagandet, att den
öfvermenskliga ansträngning, som de an-
tydda ärade kollegerna - underkastade sig
vid försvarsfrågans behandling i början af
året, så medtog deras krafter, att de gjorde
anspråk på att för egen räkning få tilläm-
pad den gamla satsen: SNär jag nu arbe-
tat som en hel karl, så måste jag sofva
som två.ll
Antingen bedrogo vi oss häri helt och
hållet, eller ock är hvilans tid nu förbi; ty
under loppet af 14- dagar bar kriget mot
folkmötena åter börjat, med angrepp från
två särskilda håll — de gamla, derifrån
stötarne förut kommit.
Först ryckte Malmö Snällpost fram, mera
dock, tyckes det, för att rekognoscera, än
för att angripa på fullt allvar, hvilken roll
öfvertagits af Nya Dagligt Allehanda, som
dock nu, det är oss ett nöje att erkänna
det, visat mer hofsamhet i manåren än förr,
om än sinnelaget är detsamma. Det är för-
modligen en påtryckning af tidsandan som
åstadkommit förändringen.
Båda dessa tidningar uppstämma sina
gamla klagovisor deröfver, att ingen djup-
sinnig diskussion vid folkmötena eger rum,
Af hvilken omständighet, efter deras förme-
nande, bör framgå, att de personer, som del-
aga i dessa folkmöten och instämma i der
beslutade resolutioner, litet eller intet veta
- den sak, hvarom de yttra sig. Folk-
mötenas uttalade åsigter förtjena sålunda ej
något afseende, säga de. Båda öfverens-
stämma äfven deri, att folkmötena icke ut-
ala den bland landets stora flertal rådande
pinionen rörande försvarets ordnande. Detta,
ninst sagdt, vågade påstående bevisa de
ned anförande af den omständigheten, som
le klandra, att — valkretsarnes riksdagsmän
ammankallat mötena. De blicka med en
örande saknad tillbaka till de folkmöten,
om köllos i början af året, äfven då för att
uttala sig om försvaret, men hvarvid det
cke gällde sättet för försvarets ordnande,
tan att få ett ordnadt försvar. Dagligt Alle-
anda, hvars tankegång vid jemförelsen