och du skall betala, och utan knot, utan an-
vändande af våld, från den mest lagliga stånd-
punkt, vioner man sitt mål, utan att lägga två
strån 1 kors. Jo, det är sant, man antör pre
judikat; man åberopark kgl. m:ts utslag å
Bäfve församlings besvär eller k. m:ts faststäl-
lellelse af Frögereds, Frideneds och Korsberga
socknemäns beslut, och man har på samma
gång för eviga tider vunnit en okränkbar rät-
tighet, att önska sig allt, och att erhålla allt,
utan ansträngning, utan arbete, utan risk. Vi
hafva sett nägra tidningar tvista om, huruvida
i Sverige finnas 2,000 kommunister eller icke.
Snart nog torde man få tvista om, huruvida
landet eger 2,000 kommunistiskt sinnade kom-
muner eller icke.
Det är med tyst, men derför icke mindre
sann och verklig bäfvan, man börjar att här
och hvar i landet betrakta denna kommunis-
mens uppträdande, dess iogripande i det in-
dustriela lifvet. När man hör dess allt mera
djerft framträdande anspråk, måste man tråga
sig sjelf, hvar de månde upphöra. TI dag gäl-
ler det jernvägarne, i morgon fabrikerna. Man
måste fråga sig, hvarifrån dessa medel skola
tagas, som dekreteras i småposter om 10 och
20 tusen riksdaler, men i småposter utan tal.
Hvarje sådan liten post kunna vi knappt se
— vi hafva så småningom vänjts vid det oänd-
ligt stora — men alla tillsammans måste dock
väcka vår uppmärksamhet. Man måste fråga
sig sjelf, huru kommunerna skola mäkta bära
de bördor, som af några få individer blifviv
dem pålagda, för det tänkbara fall, att icke
alla dessa hundratals banor giva ränta på det
utlagda kapitalet. På detta fall tänka vi, för
vår del, mest; ty det är detta fall, som lig-
ger oss närmast, om öfverhufvud vårt land
har någon likhet med den öfriga verldens
länder.