nn kas är ner De märkligaste företeelserna å utställningen i Göteborg. (Från Dagens Nyheters referent.) (Forts.) En bland de största rtikedomarne i detta af naturen rika land är dess skogar. De ha, så långt man känner tillbaka och ända till de sednäste årtiondena, varit missvårdade, vida mer derigenom att skogen lemnats obegagnad, än derigenom att den huggits. På milliontals tunnland har ingen gallring skett, utan öfverflödet af växande träd hindrat rikare tillväxt af nya, och de mogna träden ha fått blifva öfvermogna och förruttna. I den skogrikaste delen af Sverige: — i öfre Norrland och Lappmarkerna — ha skogseldar, uppkomna genom den ytterliga liknöjdheten för beståndet af skogar som ingenting inbringat, ödelagt hundra gånger mera virke än nybyggarnes och åverkarnes yxor. Missvård har äfven visat sig deri; att dristiga afverkare samt okunniga och obetänksamma män af allmogen i de mellersta och södra provinserna fällt skogsparker utan att lemna qvar fröträd, stundom till och med utan att lemna några träd alls. Ännu fortgår här och der barbariet i detta hänseende, än i dag huserar man mångenstädes med skogen som nybyggaren gör i vestra Amerika när han vill rödja fält för sin bostad och sin åker. Men med stora steg går en rationell skogsvård fram. Ropet om skogssköflingt — ej sällan höjdt utan skäl, till mehn för enskilda personer, ofta väckande mera löje än skräck i de trakter, om hvilka det förnummits — har dock i någon mån medverkat till att framkalla håg för ett rationelt skogsbruk. Man har funnit att skogen kan gifva afkastning ej blott för stunden, utan för all tid; att om man sköter den i cirkulation kan den vara lika inbringande som åkern; att der är en aldrig sinande källa, såvida man icke uttömmer den med ens. Och i mån som detta blifvit insedt, har omsorg om skogens bestånd blifvit en vigtig del af landtmannaekonomien. Många landsting och många possessionater ha härutinnan föregått med goda exempel; Sjelfva den stora riksmisshushållare som bär titeln kongl. m:t och kronan har omsider begynt draga någon fördel af sina snart sagdt omätliga skogsmarker: För icke längesedan bekostade denne obetänksamme — emedan: ointresserade — o-ekonom en jägerioch skogsstat, men erhöll inga inkomster af sina skogsmarker: numera, liksom genom ett trollslag, har kongl. m:t och kronan kommit derhän att kunna bland riksstatens inkomster uppl taga skogsmedel till belopp af 400,000 rdr, med visshet om framtida betydlig förökning. På samma gång staten och enskilde beoynt hemta större intägt af sina skogar utan dessas förderf — motsatsen eger beklagligen dock ännu rum här på många ställen — har industrien börjat vida bättre än hittills tillgodogöra sig timret. Detta sker på två sätt. Det ena är att genom förbättrade sågverk af stockarne tages ut mer än förr; det andra är att det sågade virket delvis förädlas innan det föres till utlandet. De samla, ofullkomliga sågramarne åstadkommo . myckenhet plankor som voro så sneda att vid den nödiga justeringen en del hopsmälte från 3 tums till 2 å 1!2 tums, och bakarne ;ogos tumstjocka. Numera sågas i de bättre verken plankor och bräder alldeles raka, SÄ RR FIA VASER Nå Wp at BE RR dt AR AN VS AR VISE ST FET