nn kas är ner
De märkligaste företeelserna å
utställningen i Göteborg.
(Från Dagens Nyheters referent.)
(Forts.)
En bland de största rtikedomarne i detta af
naturen rika land är dess skogar. De ha, så
långt man känner tillbaka och ända till de
sednäste årtiondena, varit missvårdade, vida
mer derigenom att skogen lemnats obegag-
nad, än derigenom att den huggits. På
milliontals tunnland har ingen gallring skett,
utan öfverflödet af växande träd hindrat ri-
kare tillväxt af nya, och de mogna träden
ha fått blifva öfvermogna och förruttna.
I den skogrikaste delen af Sverige: — i öfre
Norrland och Lappmarkerna — ha skogs-
eldar, uppkomna genom den ytterliga liknöjd-
heten för beståndet af skogar som ingen-
ting inbringat, ödelagt hundra gånger mera
virke än nybyggarnes och åverkarnes yxor.
Missvård har äfven visat sig deri; att dri-
stiga afverkare samt okunniga och obetänk-
samma män af allmogen i de mellersta och
södra provinserna fällt skogsparker utan att
lemna qvar fröträd, stundom till och med utan
att lemna några träd alls. Ännu fortgår här
och der barbariet i detta hänseende, än i
dag huserar man mångenstädes med skogen
som nybyggaren gör i vestra Amerika när
han vill rödja fält för sin bostad och sin
åker. Men med stora steg går en rationell
skogsvård fram. Ropet om skogssköflingt
— ej sällan höjdt utan skäl, till mehn för
enskilda personer, ofta väckande mera löje
än skräck i de trakter, om hvilka det förnum-
mits — har dock i någon mån medverkat till
att framkalla håg för ett rationelt skogs-
bruk. Man har funnit att skogen kan gifva
afkastning ej blott för stunden, utan för all
tid; att om man sköter den i cirkulation
kan - den vara lika inbringande som åkern;
att der är en aldrig sinande källa, såvida
man icke uttömmer den med ens. Och i
mån som detta blifvit insedt, har omsorg om
skogens bestånd blifvit en vigtig del af
landtmannaekonomien. Många landsting och
många possessionater ha härutinnan föregått
med goda exempel; Sjelfva den stora riks-
misshushållare som bär titeln kongl. m:t
och kronan har omsider begynt draga nå-
gon fördel af sina snart sagdt omätliga
skogsmarker: För icke längesedan beko-
stade denne obetänksamme — emedan: oin-
tresserade — o-ekonom en jägeri- och skogs-
stat, men erhöll inga inkomster af sina skogs-
marker: numera, liksom genom ett trollslag,
har kongl. m:t och kronan kommit derhän
att kunna bland riksstatens inkomster upp- l
taga skogsmedel till belopp af 400,000 rdr,
med visshet om framtida betydlig förökning.
På samma gång staten och enskilde be-
oynt hemta större intägt af sina skogar utan
dessas förderf — motsatsen eger beklagli-
gen dock ännu rum här på många ställen —
har industrien börjat vida bättre än hittills
tillgodogöra sig timret. Detta sker på två
sätt. Det ena är att genom förbättrade såg-
verk af stockarne tages ut mer än förr;
det andra är att det sågade virket delvis
förädlas innan det föres till utlandet. De
samla, ofullkomliga sågramarne åstadkommo
. myckenhet plankor som voro så sneda att
vid den nödiga justeringen en del hopsmälte
från 3 tums till 2 å 1!2 tums, och bakarne
;ogos tumstjocka. Numera sågas i de bättre
verken plankor och bräder alldeles raka,
SÄ RR FIA VASER Nå Wp at BE RR dt AR AN VS AR VISE ST FET