af gällande folkskolestadga kunna ytterligare
uppfyllas ?X
Ifrågavavarande punkt lyder så: För un-
derhållande af de i skolan förvärfvade kun-
skaper och synnerligen för befrämjandet af en
sann kristlig bildning bör, helst under den tid af
året, då ledighet från skolan gifves, skollära-
ren, under inseende och med biträde, der så
ske kan, af församlingens presterskap, på sön-
dagarne meddela undervisning och anställa för
hör med den ungdom, som utgått från sko-
lan. — Denna föreskrift kan nu anses ha
blifvit uppfylld inom den s. k. repititionssko-
lan; men dock ansåg mötet att dylika söndags-
skolor voro nyttiga, likasom ock att skollära-
ren, som nog har mycket att göra ändå, icke
bör åläggas att undesvisa deri, så vidt han ej
sjelf dervid erbjuder sitt biträde.
3:dje frågan: Hvilket anses vara det ända-
målsenligaste sättet att meddela undervisning
i skönskrifning?
tskilliga sätt uppgåfvos, men dock förör-
dade folkskoleinspektörea prosten Landgren m.
fl., som sig deraf begagnat, varmt en ny metod
med s. k. underläggstabeller och rekommen-
derade dess användande såsom lättast ledande
till målet samt upplyste att just nu en sådan
kurs af hier Brelin och Hellberg vore under
utgifning och blefve tillgänglig i bokhandeln
under nästa månad till det billiga priset af
60 öre pr kurs, innehållande 30 qvartsidor.
Såsom särdeles lämpligt och billigt skrifpap-
per vid begagnandet af dessa underlägg re.
kommenderades Lessels komp. nr 3. Hrr
skollärare gladde sig mycket härät.
4:de frågan: Huru bör svenska historien i
tolkskolan bibringas?
Mötet uttalade såsom sin åsigt, att någon
kortfattad men läsbar lärobok borde begagnas
jemte den af staten utgitna läseboken, som ej
ansågs tillfyllestgörande, samt att mindre vigt
borde läggas vid den gamla historien än den
nya, äfvensom att undervisningssättet dels bor-
de vara berättande och dels frågande.
Härefter afslöts mötet mod en varm b3n af
ordföranden.
Mötet intog deretter en enkel gemensam
middag i det fria, hvarvid en skål utbringades
af prosten Landgren för ordföranden och nå-
gra sånger afsjöngos, och för öfrigt spräkade
man gladt om ett och annat, hvarefter man
åtskildes, alla nöjda och belåtaa med sin dag.