gen från Sverige och Norge skola vara ins sända till komiten i Köpenhamn före slutet af november detta år; att utställarne skola noggrannt ifylla och underteckna de af komiten utfärdade anmälningsblanketterna, hyilka utlemnas på begäran och insändas in duplo; att svar på anmälningarne meddelas utställarne så skyndsamt som möjligt och senast inom utgången af 1871; samt att, såvidt ske kan, utställningsföremålen böra förses med namnen på de arbetare, hvilka väsentligt medverkat vid deras förfärdigande. Jernbanan till Frederikskavnr är nu follt färdig och den högtidliga invigningen af densamma kommer att försiggå den 15 d:s i närvaro af konungen och kronprinsen af Danmark. Sardinfänrgsten på kusterna af Bretagne — heter det i ett bref från Paris till CSnäll-Postent — har i år, liksom föregående, alldeles slagit fel, och man har fåfängt sökt få reda på orsaken till dessa högs sorgliga förändringar, hvarigenom en mängd af folk tillskyndas betydliga förluster. Man är rädd för att denna näringsgren skall helt och hållet upphöra, och regeringen har genast sändt sakkunniga män för att söka, om möjligt, vidtaga nödiga åtgärder för hämmandet af det onda. Innebrända. Ur den i Chicago utkommande tidningen Gamlal och Nya Hemlandet hemta vi följande notis: Den 20 juni inträffade i Clay, Minnesota, den sorgliga händelsen att Johannes Johnson och hans hustru Anna Lovisa Samuelsdotter från Sverige blefvo lefvande innebrända. Dessa personer bodde en half mil från andra, så att man vet ej på hvad sätt elden kommit lös. Om morgonen den 21:e skulle en gosse gå till bemälde man och vara honom behjelplig att plöja, men ankommen dit, finner han huset nedbrändt och intet folk. IKommen tillbaka med denna törskräckliga underrättelse, begåfvo vi oss dit 5 man och funno en massa rykande ruiner af huset. Genom att undersöka närmare funno vi dessa två förolyckade. O, min Gud, hvilken gruflig och hjertskärande syn! Den kan icke beskrifvas. Det visade sig huru hårdt de hade kämpat med döden och hado fallit baklänges och hustrun låg vid jernspisen. Det var förskräckligt att se de lemninvar, som återstodo af dem. Då vi sågo desse, sågo vi en syn, som, Gud vare lofvad, få menniskor någonsin hafva sett maken till. Berörde nan kom hit förliden höst och tog sig land. Hans hustru deremot qvarblef i Sv Paul på tt hotell till i mars, då han reste dit efter ienne. Han har berättat, att han en tid varit vid maha på Union Pacific-jernvägen och hållit pisqvarter (boardinghouse). Efter som hans ttest utvisar, är han född i Annestad föramling och hon i Furngstad (2?) törsamling ch de utvandrade från Olara till Ameika den 3 juni 1868. Skulle någon känna lessa personer och om de ega slägtingar, var å af den godheten och underrätta dem derom ch skrit till undertecknad, emedan de aflidne fterlemna flera kreatur och mycken värdefull gendom (property) samt något penningar. T. 8. Hovde. s