— dd —
varande belägenhet af stort värde. Om du
fortfar i din vägran att göra oss till viljes,
blir jag tvungen att öfvertala dig med till-
hjelp af ett väldigt ris, som jag för din räk-
ning skall förse mig med. Den här unga
präktiga björken skall få släppa till materia-
lierna.
— Jag begriper. Men om vi då skola löpa
midt i gapet på faran, så må vi åtminstone
göra det genast och så fort som möjligt.
— Carquefou, min vän, du är en engel.
— Ja, herr markis, men en mycket mager
engel. Den der betjenten, ni talar om, jag
känner honom, han bär alltid en lång värja,
som jag inte kan so på, utan att hela min
kropp råkar i en nervös darrning. Emeller-
tid står jag mycket väl hos honom, derför att
jag visat honom en krog, der han för godt
pris får dricka ett slags vin, som han sätter
stort värde på,
— Hederlige kammartjenare! besöker han
verkligen någongång denna lilla krog, till.
hvilken du visat honom vägen?
— Någongång? Ni skall inte underskatta
hans förtjenster. Han går dit hvarenda dag
och två gånger om dagen till och med: om
morgonen för att lifva upp sina genom söm-
nen förslöade id6er; om qvällen för att hålla
det goda humöret uppe.
— Det skulle då kanske inte vara så omöj-
ligt för dig att föra oss till ett ställe i när-
heten af krogen, der vi ifall det behöfves,