— Har du inte ett rep i din ficka? — Jo, alltid. Carquefou lade fram på bordet en tågstump, några alnar lång och som såg ut för att vara temligen stark. — Det här repet är alldeles nytt, sade han: Mäster Hans försökte draga sin värja ur skidan, men han kunde det icke, så uppskakad var han. — Låt oss få ett slut på det här, utbrast Renaud, i det han fattade honom i armen; om du inte inom tre minuter börjat din bekännelse, skall detta rep knytas om halsen på dig, och ifall du ej om fem minuter låtit oss veta allt, skall jag draga till snaran så hårdt att du ej mera skall kunna dricka Anjou-vin. — Och om du bekänner sanningen, så får du dessa pengar, tillade herr de la Guerche, i det han kastade fram en liten silkesbörs, innehållände guldmynt. Mäster Hans sneglade bedröfvad på kruset, som Carquefou roade sig med att tömma så småningom, medan han väntade; den stackars kammartjenaren suckade och såg sedan på börsen ; guldet lyste mellan maskorna. — En minut! sade Renaud. — Ack, herre Gud! mumlade mäster Hans, som tänkte på herr von Pappenheim. Haas rädda blick fästades på fönstret; det var stängdt; han vände ögonen mot dörren,