hed — Låtom oss gå in, svarade Renaud. — Mina herrar, på grund af vår redav gjorda öfverenskommelse inträder jag först, yttrade Carquefou, och om han dödar mig, så bedjen för min själafrid. I krogdörren mötte Carquefou mor Frisotte, en trind och fet brunett, som smålog. Han tog henne om lifvet och kysste henne på båda kinderna. — Min prinsessa, sade, han, se här två unga herrar, som ha en vigtig angelägenhet att språka om med mäster Hans. Om du skulle få höralitet buller derinne, så oroa dig ej, du får betaldt för alla bägare som slås sönder. — Den unge markis de Chaufontaine! den tappre grefve de la Guerche! Varen så goda, mina herrar, och stigen in, jag är döf och stum! svarade krögerskan. Carquefou ställde sig vid hans sida, och. smekande hennes haka, såg han på de två vännerna med en min som tycktes säga: Se, huru man roar sig här. 5; Straxt derefter öppnade han dörren till utskänkningsrummet. Här satt -mäster Hans försänkt 1 djupa betraktelser vid ett krus. Han reflekterade öfver Anjou-vinets förträfflighet i jemförelse med det tyska ölet. I detta ögönblick kände mäster Hans det djupaste förakt för kornet och bumlen. Carquefou klappade honom på axeln. — Låtom oss språka, sade han.