Från Utlandet.
Ett sent i går afton anländt telegram
meddelar innebållet af det förslag, enligt
hvilket den exekutiva makten i Paris skulle
öfverlåtas åt Thiers för 3 år. Om ett sådant
förslag ha så många hvarandra motsägande
rykten varit i omlopp, att man har svårt
tro, att det nu kommit fram till national-
församlingens pröfning. Den vigt, denna
sak onekligen ur flera synpunkter eger, har
föranledt oss att fästa uppmärksamheten
på telegrammets- reservation i det lilla or-
det förljudest, i följd hvaraf förslagets
tillvaro ännu icke kan anses fullt konsta-
terad.
Krigsrätterna i Versailles öppnades, som
bekant, i måndags och anklagelseakten mot
de arresterade kommunmedlemmarne är of-
fentliggjord. Efter en historisk framställ-
ning af de agitationer, som sällskapet JIn-
ternationale företog före upproret den 18
mars, följer sjelfva anklagelseskriften. Den
första afdelningen, med hvilken ransakning
skall anställas, utgöres af följande 18 per-
soner: Ferre; Assi, mekaniker ; Urbain, un-
dervisningsinspektör ; Billioray, konstmålare;
Jourde, med. stud., delegerad för finans-
väsendett; Triquet, skomakare; Champy,
guldsmed; Regere, djurläkare ; Lisbonne, skå-
despelare; Verdure, f. d. lärare, kassör vid
tidningen Marseillaise; Rastoul, läkare; Grous-
set, litteratör, delegerad för utrikesären-
dena; Courb t, konstmålare; Lullier, afske--
dad sjöofficer; Clement, färgare; Parent, ri-
tare; HFerrat, batäljonschef, och Descamps,
bronsarbetare. Mot hvar och en af dessa
är en särskild anklagelse uppsatt.
Af rapporterna om de tvenne mest fram-
stående af dessa personer, Ferrå och Jourde,
meddela vi här det vigtigaste: Ferrå har
kända antecedentia.. Innan han spelade
rollen som delegerad för polisprefekturen,
hade han redan gjort sig bemärkt genom
upphetsande, revolutionära tal. År 1868
höll han således vid manifestationen till ära
för folkrepresentanten Baudin ett tal, som
började med följande ord: Lefve republi-
ken! Insätt konventet i Tuilerierna och för-
nuftet i Notre Dame-kyrkan!4 Under de
politiska mötenas tid uppträdde khan som
ifrig demagog och talade alltid om de gamla
minnena från år 1793. Under rättegången
i Blois voro hans svar och utfall mot per-
soner och åtgärder utomordentligt häftiga;
till slut blef han utvisad ur salen. Af
brist på bevis blef han emellertid frikänd.
Under rangsakningen om hans delaktighet i
marsupproret och de dermed i förbindelse
stående förbrytelserna vägrade han att bB-
syara någon fråga och att skrifva under
något. Det var, som han sade, hans för-
svarssystem. I Chateau-Rouge gjorde han
sig bemärkt genom den envishet, hvarmed
han påyrkade general Lecomtes död. Den
26 mars valdes han i 15:de arrondissemen-
tet till medlem af kommunen och dagen
derpå till medlem af säkerhetskomiten. Den
1 maj valdes han till kommunens prokura-
tor, i hvilken egenskap han företog en mängd
godtyckliga arresteringar och afkunnade en
mängd lika godtyckliga domar. Den 14
samma månad valdes han till delegerad för
polisprefekturen, hvarför han hade sin vän
Raoul Rigault att tacka. I denna egenskap
undertryckte han nästan alla tidningar och
lät en pluton af CFlourens hämnare skjuta
Veysset. För att hämna sitt partis neder-