Från Utlandet. Ett sent i går afton anländt telegram meddelar innebållet af det förslag, enligt hvilket den exekutiva makten i Paris skulle öfverlåtas åt Thiers för 3 år. Om ett sådant förslag ha så många hvarandra motsägande rykten varit i omlopp, att man har svårt tro, att det nu kommit fram till nationalförsamlingens pröfning. Den vigt, denna sak onekligen ur flera synpunkter eger, har föranledt oss att fästa uppmärksamheten på telegrammetsreservation i det lilla ordet förljudest, i följd hvaraf förslagets tillvaro ännu icke kan anses fullt konstaterad. Krigsrätterna i Versailles öppnades, som bekant, i måndags och anklagelseakten mot de arresterade kommunmedlemmarne är offentliggjord. Efter en historisk framställning af de agitationer, som sällskapet JInternationale företog före upproret den 18 mars, följer sjelfva anklagelseskriften. Den första afdelningen, med hvilken ransakning skall anställas, utgöres af följande 18 personer: Ferre; Assi, mekaniker ; Urbain, undervisningsinspektör ; Billioray, konstmålare; Jourde, med. stud., delegerad för finansväsendett; Triquet, skomakare; Champy, guldsmed; Regere, djurläkare ; Lisbonne, skådespelare; Verdure, f. d. lärare, kassör vid tidningen Marseillaise; Rastoul, läkare; Grousset, litteratör, delegerad för utrikesärendena; Courb t, konstmålare; Lullier, afske-dad sjöofficer; Clement, färgare; Parent, ritare; HFerrat, batäljonschef, och Descamps, bronsarbetare. Mot hvar och en af dessa är en särskild anklagelse uppsatt. Af rapporterna om de tvenne mest framstående af dessa personer, Ferrå och Jourde, meddela vi här det vigtigaste: Ferrå har kända antecedentia.. Innan han spelade rollen som delegerad för polisprefekturen, hade han redan gjort sig bemärkt genom upphetsande, revolutionära tal. År 1868 höll han således vid manifestationen till ära för folkrepresentanten Baudin ett tal, som började med följande ord: Lefve republiken! Insätt konventet i Tuilerierna och förnuftet i Notre Dame-kyrkan!4 Under de politiska mötenas tid uppträdde khan som ifrig demagog och talade alltid om de gamla minnena från år 1793. Under rättegången i Blois voro hans svar och utfall mot personer och åtgärder utomordentligt häftiga; till slut blef han utvisad ur salen. Af brist på bevis blef han emellertid frikänd. Under rangsakningen om hans delaktighet i marsupproret och de dermed i förbindelse stående förbrytelserna vägrade han att bBsyara någon fråga och att skrifva under något. Det var, som han sade, hans försvarssystem. I Chateau-Rouge gjorde han sig bemärkt genom den envishet, hvarmed han påyrkade general Lecomtes död. Den 26 mars valdes han i 15:de arrondissementet till medlem af kommunen och dagen derpå till medlem af säkerhetskomiten. Den 1 maj valdes han till kommunens prokurator, i hvilken egenskap han företog en mängd godtyckliga arresteringar och afkunnade en mängd lika godtyckliga domar. Den 14 samma månad valdes han till delegerad för polisprefekturen, hvarför han hade sin vän Raoul Rigault att tacka. I denna egenskap undertryckte han nästan alla tidningar och lät en pluton af CFlourens hämnare skjuta Veysset. För att hämna sitt partis neder