Asmellertid blef ämnet antaget, hvarföre man egentligen hade att tacka hr J. Dicksons stridshöns, hvilka med stor skicklighet kastade sig in i debatten, Då ordförandeval skulle företagas, blef ett ännu förskräckligare spektakel, men man enades till slut om att välja hr 4. Svensons ena påfågel, emedan, såsom hr J, Dicksons engelska kalkon mycket praktiskt anmärkte, hänvisande till katalogen, -påfågeln ej kunde hänföras af några partieller klassintressen. Vid seckreterarevalet blef det ett rysligt nojs. Tänken eder, man röstade på en kinesisk tupp från Nåäs, endast för att slippa höra hans näsvisa yttranden i frågan, emedan man fruktade att hela församligen skulle blifva dragen vid näsan endast af hans morgonlåt. Det lustigaste af allt var, att han antog valet såsom ett bevis på synnerlig aktning och förtroende och gick straxt att intaga sin pinne, hvarefter diskussionen tog sin början, Hr J. F. Carlssons nordtyska gås uppträdde först och ansåg, att man borde isynnerhet fästa afseende vid den kulturståndpunkt, på hvilken de respektive talarne befunno sig. Hon ordade vackert om civilisation m. m. samt slöt med att förklara sig och sin familj för de bästa i hela den befjädrade samlingen. Stort skrock, i hvilket isynnerhet fru Gibsons kycklingar togo del, ehuru de äro alldeles för unga för att ega rättighet att deltaga i diskussionen. Hr Böckmans svenska tupp uppträdde: man bör se till verkliga förtjenster och solida egenskaper, men icke kackla om civilisation m, m,, beder om ursäkt att han, ehuru oöfvad, vågar yttra sig och slutar med en vacker fosterländsk harang, som väcker församlingens ljudorganer. -Landsfiskal Holmströms tupp tackar för den senaste talarens ord om fosterJandskärlek och frihet sami. yttrar. sig i samma anda, beklagande sig numera vara alltför ensam för att kunna göra sin röst hörd. Hofintendenten v. Scheeles 5:te anka gör med diplomatisk finess den siste talaren uppmärksam på, att han låtit politiken föra sig från det egentliga ämnet. Förfärligt väsen; hvarefter hr J. Dicksons franska gås med värma och ifver utvecklar, att friheten är det förnämsta, Hr Lennartsons skånske tupp, medlem af internationella ligan, framkommer med åtskilliga socialdemokratiska fraser, prisar de båda förra talarne, sägande sig ej mera fördraga lifvet på en pinne och uppmanar till handling. Vi skola bryta våra fängsel, säger den skånske socialisten. beledsagande dessa kraftybttringar med ett gällt skri. J, F. Carlssons kalkon varnar de föregående talarne för deras röda åsigter; säger sig hata och derför bekämpa dem. Delande dessa åsigter, men stödjande sig mera på skäl än deras obekante kollega, uppträda efter hvarandra åtskilliga talare. Hr Dicksons Cambridgetupp framhåller huru i hans hemland det röda spöket numera börjat husera t. o. m. på ljusa dagen. Landsfiskai Holmströms skånska kalkon säger sig vara från en trakt, der de röda stämplingarne pågå, och slutar mäkta förgrymmad med ett patetiskt utrop: ja! man vågar knappast mera öppet visa sig utan att stöta på röda: TIustämmande med den föregående talaren, tillägger hr Böckmans likaledes skånsko rödhatare att äfven i hans trakt vid Eslöf stämplingar bedrifvas, Hofintendenten v. Scheeles kavate ankbonde hade ej trott, att någon skulle .våga föra ett sådant språk mot en rörelse, som talaren ansåg berättigad, hvarföre vår fribetsrepresentant, som påstår sig ej taga vatten öfver hufvudet, lofvar att skaffa de föregående talarne sådan kam do förtjena. Hr Dicksons ryska och turkiska ankor glädja sig dfver, att deras tankar blifvit så öppet uttalade, säga sig dagligen umgis med kalkoner, hvilka ej såsom deras -skånske bröder äro så rädda af sig. För egen del, mena dessa talare, ha de sin frihet både på land och vatten, och derför fruktade de. intet. Framhöllo vidare, huru väl de behandlades, och menade.att om så vore öfverallt, skulle ej kalkonkonservatismen vinna så många anhängare, Fru: Butenschöns polska tupp yfver sig, ställer sig på ett ben i synnerligt upprördt tillståndoch ger-till ett ursinnigt gallskri. Här finnes ingen verklig frihet, nej, fängsel och slafveri, slutande. med, knifven på strupen. Gälla skrik, högljudda och dofva kacklingar, åtfölja detta rabulistiska uppträdande, hvaremot endast en förnäm liten kyckling -från Brahmaputra klyfrer näbb: Detta väcker ondt blod, flera talare ropa: ungtupp, kines, dumdryg o. 8 v. Man skockar sig omkring den oförvägne, man hotar, ovässendet tilltager, då hr Kktmans CochinchinaDorkings-tupp, som synbarligen haft en explikation med sin unge landsman, uppträder joch förklarar, det bristen på uppfattning varit orsaken till det ledsamma uppträdet. Brahmaputra-representanten vore lika god frihetsvän som de öfriga af församlingens flertal. För egen del var talaren af den åsigt, som delades af hans äkta Cochinchina-vänner, att intet skulle mera gagna det himmelska riket än just de rörelser, som de bigotta katolska kalkonerna så mycket hata. Hr I, Claössons ena guldhöns ber om att också få ett ord med i laget, om hon ock ej väger orden på guldvigt. Hon fann sig förundrad öfver att ingen af de värda talarne hällit sig tillsämnet; utan låtit hänföra sig af politiskt .snicksnack. Herrarne må politisera på sina möten, då vi ej; äro närvarande, men aktning för könet tyckes.ännu ej vara de. starkares svaga sida. Matronans tal-emottages med likgiiciga viftningar med stjerten, med kackel ach ogillande skrik. Ett litet MM. Jonssons