Times för den 4 d:s innehåller följande
korrespondensartikel från Paris, hvilken ar-
tikel vi anse oss böra — dock påminnande
om, att ofvannämnde korrespondent redan
flera gånger förut i väl tendentiösa ordalag
yttrat sig om hemliga planer från Gambet-
tas sida att genom en militär-revolution
blifva envåldsherrskare, under namn af re-
publikansk diktator, öfver Frankrike —
meddela såsom i mer än ett fall, ej blott
karakteristisk, utan äfven beaktansvärd.
Den lyder:
Om man trott, att kommunist och kommu-
nalistrevolutionen qväfdes i Frankrike den 28
maj, och att 15,000 dödade och 30,000 fångne
utgiorde ett medel att lugna de lidelser, som
storma i en del af arbetarebefolkningens bröst,
så måsto man nu inse, att man derutinnan
misstagit sig. Stadsfullmäktigvalen i Paris
bevisa, att faran icke är öfverstånden. Om
jag får tro berättelser, som jag hör från alla
sidor, skall hon tvärtom snart uppträda i en
mer hotande form och då utan att någon makt
skall kunna afvända henne. Endast två må-
nader ha förflutit från Paris kommunens un-
dergång, men den revolutionära andan stiger
igen och är i sjelfva detta Paris, som nyss
togs med storm, tillräckligt stark att göra en
manifestation vid valen. Den 2 juli erhöllo
fem bland kommunalisternas tjugoen kandida-
ter majoritet; nu hafva de fått in trettiofem
kandidater bland 80. Huru mycket ha de
icke lyckats uträtta på några fi dagar!
Vi få icke bedraga oss sjelfve, såsom man
alltför ofta gör i Frankrike. Den vändning
stadsfullmäktigvalen i Paris tagit är ett all:
varsamt nederlag för orduingspartiet och skall
snart bära bittra frukter. Det betyder hvar-
ken mer eller mindre än kommunens åter-
upprättande på laglig väg - något, som jag
längesedan förutsett. De mest kompromette-
rade namn förefinnas bland Paris nya styres-
män — hrr Moteu, Bonvalet, Clemenceau,
Lockroy och Loiscau-Pinson, hvilka alla stodo
hr Delescluzes kommun så nära och försökte
bli dess beberrskare. Vidare hr Ranc, som
öfvergaf kommunen, emedan han ej kunde bli
dess ledare, och ytterligare tjugo andra kom-
munalister, som skola bilda en mäktig och,
hyad ioflytandet beträffar, öfverlägsen minori-
tet inom hufvudstadens kommunalråd. Vi få
ej glömma, att i den gamla Pariskommunen
(under den första revolutionen) var det mino-
riteten, som herrskade, och att äfven i kom-
munen af år 1871 en våldsam minoritet be-
herrskade flertalet. Man kan vara fullt öfver-
tygad derom, att de 35 revolutionärerna blaud
stadsfullmäktige skola begagna det första bä-
gta tillfälle att spela en vigtig politisk roll.
Omständigheter kunna inträffa, som lägga all
makt i deras händer, och det är icke svärt att
förutse sådana omständigheter.
I det oordnade skick, hvaruti landet och
särskildt dess armå befiuna sig, finns intet att
lita på. I departementerna värfvar Interna-
kHonale dagligen nya rekryter och utsträcker
sina härjningar till alla industriella klasser,
äfven till dem, som hitintills hållit sig på af-
stånd från den socialistiska rörelsen. Det är
väl bekant lvad Lyon är värdt, hvad Marseille
kan göra, hvad Bordeaux och Toulouse äro
beredda på, I Reims sammanrota sig ar
betärne och bilda föreningar i tyskarnes
åisyn. Personer, som hitkomma från departe-
menterna, äro uppfyllda af oro öfver hvad
de sett derstädes, och en hög embets-
man, som nyligen fungerat som ordförande i
assisdomstolarne, sade mig i går, att man kan
frukta allt, om en huogersnödl skulle inträffa
eller när de nya pålagorna börja kännas. Lägg
härtill den nöd kriget förorsakat, de lidelser
det underblåst, den fåfinga det har sårat, och
ni skall förstå, att bland alla dessa tvedrägts
elementer, mellan två parter, som hota hvar-