OS SMU IUR VIS IIMDT MMS VURRIWWI ULR GUPSTaLIAV VIBA TRONEN CT Ste ESSEN Halmflätning och korgmakeriarbeten vore kanske framför allt af värde såsom husslöjd, derföre, att materialierna äro billiga, konsten lätt inlärd, arbetet angenämt och nyttigt samt resultaten bidragande till hemmets trefnad och äfven till förtjenst. Äfven tillverkning af mattor m. m. af nöthår skulle kunna uppdrifvas till ett vackert yrke. Hvad beträffade stoltillverkningen i Wåhla församling i Westmanland och Lindome sockens snickeriindustri, voro de icke egentligen någon husslöjd men väl en industri, hvilken man kunde ifrågasätta att staten skulle uppmuntra genom utdelande af modeller. Ritskolor har man ansett för ändamålet nödvändiga, men vår allmoges anlag och skicklighet hade visat sig så stora, att blott modeller äro behöfliga för att deras intelligens skall uppfatta hvad som är att göra. En afdelning af hr Hedlunds yttrande som väckte synnerlig uppmärksamhet och anklang handlade om ungdomeus hållande till arbete4. Landtbruksakademien förtjenar allas tacksamhet för hvad den gjort till uppmuntran af slöjdundervisning i folkskolorna. Detta -är föranledt af Stockholms läns hushållningssällskap ; handlingarne angående denna sak äro införda i det senas utkomna häftet af landtbruksakademiens tidskrift. Ett särskildt aftryck af dessahandlingar utdelades af professor Arrhenius till mötets medlemmar. Men af icke ringa vigt — och måhända ännu mera nödvändigt — vore att elementarskolornas lärjungar hölles till att öfva sig i handslöjder för att lära sig sätta ett högre värde på arbetet än de Sbildadet nu göra; och kanske skulle för mången af desse förmågan att utöfva ett yrke en gång blifva både den moraliska och ekonomiska räddningen. Hos judarne var det ynglingen ålagdt att lära sig ett yrke; man har ett exempel på verkan häraf i apostelen Pauli lefverne. Född af bildade föräldrar, lärde han i rabbinskolan sadeleller tältmakareyrket; och det var med detta han sysselsatte sig, af detta han lefde, när han för sitt utbredande af kristendomen blef förföljd och landsförvisad. Utan att ha kunnat ett yrke, skulle han kanhända gått under. Mötet förelåg ock den frågan: CHvilket inflytande hafva utställningarne af kreatur vid landtbruksmöten haft på låndets kreatarsafvel? Professor . Arrhenius började med svaren å densamma. Han erinrade om: den allmänt kända satsen, att utställningarne vid såväl de allmänna som de enskilda landtbruksmötena äro af allra största vigt för bedömande af kreatursafvelns ställning. Då landtbrukaren ej varit i tillfälle att se andra än sina egna djur, lefver han i den tron, att dessa äro de bästa. Men vid utställningarne får han se andra sådana och der lära hur kreaturen böra vara beskaffade. Detta sätt att lära är för honom det mest praktiska och på samma gång det mest tilltalande. Allmogen inhemtar föga genom läsning, dels genom bristande tid, dels bristande förmåga, men vid utställningarne får den med egna ögon läsa så till sägandes en illustrerad skrift och medför derifrån sin erfarenhet till hemmet. Det pris som tilldelats: grannen lockar landtbrukaren att sträfva efter ett liknande, och på så sätt uppstår en ädel täflan, som fortgår under : mellantiderna mellan mötena. Utställnin