-— Ö! -— von Pappenheim, i det han stack vapnet till baka i slidan. Och .med en hållning, stoltare än en kojsares, började han promenera i gallcriet. Herr de la Guerche följde honom med ögonen, redan betydligt uppretad; men det gick icke an att han gaf luft åt. sin harm, ty grefve Pappenheim var ju herr de Charnailles gäst. — Apropos, återtog plötsligt grefve Henrik, frågade ni mig icke nyss, hvar och under hvilka förhållanden jag förut hört talas om fröken de Souvigny? — Jo, men om ni endast ogerna vill upplysa mig härom, så... — Åh! huru kan ni tro något sådant? Jag har rest länge, min herre. Sjelf skall nikanske en -gång, när ni hunnit träda i utöfning af krigarens yrke, komma att få se många länder; jag tviflar dock på att ni någonsin skall bli mera vidtberest än jag redan är. Så har jag t. ex. varit i Sverige: det är ett aflägset, i flera afseenden märkvärdigt konungarike, måhända något för mycket besväradt af is och björnar. Emellertid finner man der en och annan ädling från de sydligare länderna. En af dem, som var min värd, hette herr de Pardaillan. — Ah! utbrast Armand Louis. — Jaså, ni känner honom, kan jag märka; han är en fransman, en hugenott likasom ni.