-—-— Oise
vignys namn uppgifvas, hade ej undgått herr
de la Guerches uppmärksamhet. Följande dag
begagnade sig denne af ett tillfälle, då han
var ensam med den tyske grefven i vapen-
salen, till att. söka få veta hvad detta utrop
egentligen hade: att betyda.
— När herr de Charnailles i går presen-
terade; fröken. de: Souvigny för er, sade han
till honom, tyckte jag mig märka, att. det ej
var. första gången ni hörde detta namn. Skulle
jag ha bedragit mig?
— Nej.
— Ah!
— 590 här ett. vackert vapen, fortfor den
unge främlingen, hvilken fann ett nöje uti att
bevittna Armand Louisg förlägenhet, och som
nyss förut nedtagit en dolk från väggen.
— Ganska - vackert, svarade herr de la
Guerche, utan att ens se på dolken. Tillåter
ni att jag frågar, hvar ni hört talas om min
kusin, och af hvem?
— Mycket gerna... jag håller ingenting
hemligt, ni vet det.
Och vändande dolken mellan sina fingrar,
tillade han:
— Jag har sällan sett ett vackrare arbete;
är det en milanesisk dolk?
— Kanske jag får erbjuda er den såsom
ett minne af er vistelse på detta slott?
— Nej, tack, jag mottager aldrig några
gåfvor; jag köper eller jag tager, svarade herr