-—-— Oise vignys namn uppgifvas, hade ej undgått herr de la Guerches uppmärksamhet. Följande dag begagnade sig denne af ett tillfälle, då han var ensam med den tyske grefven i vapensalen, till att. söka få veta hvad detta utrop egentligen hade: att betyda. — När herr de Charnailles i går presenterade; fröken. de: Souvigny för er, sade han till honom, tyckte jag mig märka, att. det ej var. första gången ni hörde detta namn. Skulle jag ha bedragit mig? — Nej. — Ah! — 590 här ett. vackert vapen, fortfor den unge främlingen, hvilken fann ett nöje uti att bevittna Armand Louisg förlägenhet, och som nyss förut nedtagit en dolk från väggen. — Ganska vackert, svarade herr de la Guerche, utan att ens se på dolken. Tillåter ni att jag frågar, hvar ni hört talas om min kusin, och af hvem? — Mycket gerna... jag håller ingenting hemligt, ni vet det. Och vändande dolken mellan sina fingrar, tillade han: — Jag har sällan sett ett vackrare arbete; är det en milanesisk dolk? — Kanske jag får erbjuda er den såsom ett minne af er vistelse på detta slott? — Nej, tack, jag mottager aldrig några gåfvor; jag köper eller jag tager, svarade herr