un rr a ei se TE Are a rar ed ee I Göteborg 1871. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Lördagen den 5 augusti. Två synnerligen glädjande företeelser: en stor mängd kreatur, landtbruksredskap och andra föremål ha funnit köpare, hvaraf framgår både att det är godt om penningar och att landtbrukarne väl inse nyttan af goda afvelsdjur och bästa redskap. Den andra omständigheten, som borde nämnas, är att under hela den nu slutande veckan har vädret varit det vackraste och varmaste som kunde önskas, så att härvarande jordbrukare haft glädjen veta att deras hö kommit väl in, såvida vädret varit lika gynnsamt på aflägsnare orter som i de närmare härintill belägna landskapen. Ofverläggningarne spela mer och mer vid landtbruksmötena en underordnad roll. Härmed vill icke sägas, att de som i dem deltaga ega mindre sakkunskap eller förmåga att yttra sig offentligt än talarne på förra landtbruksmöten; men landtbrukarne veta mer allmänt än förr hvad som kan vara att säga i deras yrke och de komma pu till mötena långt meraför utt se, än för att höra sådant, som de till stor del kunna inhemta af böcker, tidskrifter och tidningar. Derföre äro öfverläggningarne sällan bevistade af mer än 30—40 personer. Emellertid böra de föredrag, som åtskilliga på åkerbrukets eller vetenskapens område utmärkta män här under dessa dagar hållit öfver några på dagordningen stående frågor, ha väsentligt bidragit att bibringa allmännare insigt i dessa frågors stora vigt för landets ekonomiska utveckling, samt att utreda och stadga tänkesätten om de rätta vägarne för framåtgående. En sådan fråga af den aldra största pekuniära betydelse är till exempel den om torfvens vigt såsom brännmaterial. Chefen för geologiska byrån, professor O. Torell, höll härom ett längre föredrag i går morgon. Han föll icke in i den, tör öfrigt på sednare tiden mindre hörda jeremiaden öfver att skogarne i Sverige utödas, utan han fästade uppmärksamheten derpå, att i den mån skogsegarne lärt sig att på förmånligare sätt realisera hvad de kunna sälja af sin skog, desto mera stiga vedpriserna. Då man får mera för virket i annan form använder man det heldre så, och förvandlar man det till ved, vill man ha mera betaldt derför. Fördenskull har det blifvit nödvändigt att tänka på att draga nytta af vårt outtömliga lager af torfmossar. För att tillgodogöra dem har på sednare tiden uppfunnits fyra olika metoder. Man har tillverkat krantorf och rörtorf, hvilka hvardera hafva sina stora fördelar; man har begynt efter en tyskside att vid Wårgårda tillverka kultorf, som står öfver de båda andra slagen iändamålsenlighet, ) men hvars åstadkommande fordrar ——— ) En engelsk maskinfabrikant, hr Davey, har, bland annat, här utstält en liten vertikal ängmaskin, som han under flera dagar eldat med kultorf. Han har funnit att denna kultorf, åt hvilken han ger det aldra högsta pris, förhåller sig i bränslevärde som 15 till 2212, och vid det pris, som kulorfven har vid Wärgårda, bör det iexe kosta hälf ten så mycket att elda med kultorf som med sten: col. Den omtalta vertikala ångmaskinen visade ig ega så stora fördelar framför andra genom annans konstruktion, att red. af denna tidning estälde en sådan; då den om ungefär 6 veckor erhålles, skola personer som behöfva smärre rumoch bränslebesparande och billiga ängmaskiner kunna på vårt tryckeri få se ett mönster i denna fig. TRY YET nTEE Tr PR Rats kr HAR TT YTRTR TPS TIN VS TE