e— LA ALL tree
I mer än ett år, eller alltsedan det mnå-
gorlunda klart visade sig hurudan utgång
kriget mellan Frankrike och Tyskland skulle
få, har det fredsälskande svenska folket va-
rit utsatt för ett anmärkningsvärdt ihär-
digt bombardement. Kastkropparne, fi-
tigt och med mycken kraft afslungade,
ha utgjorts hufvudsakligen af de i stor
stil tilltagna och med mörka färger teck-
nade farligheter, för hvilka vårt land
nu mer än förr skulle vara utsatt, till
hvilka projektiler man såsom reservartilleri
framkommenderat geheimeråder och preus-
siska officerskikare, hvartill på allra sista
tiden kommit det tyska ångfartyget Pomme-
rania, som i grefvens tid stack stäfven
mot norr,
Detta brakande och sprakande bombarde-
ment, som gradvis tilltagit i styrka och be-
döfvande ljöd för de häpna representanter-
nas öron vid senaste riksdags början, under
debatterna om anslagen till fjerde och femte
hufvudtitlarne samt om armåorganisations-
förslaget och vid samma riksdags slut, har
nått kulminationspunkten af kraftutveckling
i påbudet om den urtima riksdagen.
Under sådana förhållanden och då rege-
ringen alldeles icke visat sig angelägen om
att lugna den oro, som påtagligen hos en
och annan uppstått i följd af det bullersamma
talet om vår hotade sjelfständighet, utan
tvärtom just sökt att göra det hotade i
vår ställning till en trosartikel — under så-
dana förhållanden, säga vi, skulle man väl
kunna tro, isynnerhet nu nyss före den ur-
tima riksdagens sammanträdande för att,
om än indirekt, ordna vår osäkra ställ-
ning till främmande makter, att bland
hrr departementschefer chefen för utri-
kesdepartementet väl vore den, som hade
mesta myrorna i hufvudet, som man säger,
eller med andra ord vore fullt upptagen
med diplomatiska ärenden.
Det förhåller sig emellertid icke alldeles
gå. Statsrådet Wern, som alltsedan konun-
gens resa till Särö varit tillförordnad chef
för utrikesdepartementet, har nemligen se-
dan i torsdags eller fredags uppehöllit sig i
Göteborg, derifrån han väntas i dag till
hufvudstaden återkomma. Under denna tid
ha vi sålunda varit utan utrikesminister.
Tiden är visst icke lång, och vi äro fullt
och fast öfvertygade derom, att landet ge-
nom hr Weerns göteborgstripp — hvaraf vi
unna honom all möjlig vederqvickelse —
icke lidit den ringaste skada eller att nå-
gon som helst rubbning i följd deraf in-
trädt i våra vänskapliga förbindelser med
andra stater; men vi kunna ej annat än i
det förhållande, vi här anmärkt, se ett yt-
berligare stöd för vår tillförene uttalade åsigt,
som för öfrigt nu torde vara allmän, att
sammankallandet af en urtima riksdag för
diskuterandet af en redan förut under året
zenomdebatterad fråga var onödigt. Lika
liten fara, som uppstått för vårt land deri-
zenom att t. f. utrikesministern tar 3 å 4
lagars såkallad bondpermision, lika litet hade
helt visst det farliga i vår ställning till !
andra makter ökats, om frågan angående
armborganisationen ånyo dragits under riks-
dagens pröfning först 3 å 4 månader senare
in nu sker, eller vid nästa års lagtima riks-
möte.