do la Merci var det enda byte, vi hunno
nedfira i vår båt. Vi läto begrafva dem på
kyrkogården, och deras stoft hvilar under
den grafsten, som I alla kännren till. Deras
själar äro helt visst hos Gud, mina vänner.
Låtom oss bedja för dem!
Andra dagen fanns icke ett spår gvar af
San Christoval.
Och nu, tillade gamle Harris, i det han
vände sig till sina åhörare, är det sent,
mina gossar, det är bäst att I begifven er
hem. Adjö och god natti