hållande hade varat alltsedan herr de la Guerche
och herr de Chaufontaine voro barn i verlden.
De två unga ädlingarnes sympati för hvar-
andra härrörde af den stora likhet som före-
fanns dem emellan i afseende på ålder, karak-
ter och tycken; antipatien hade deremot sin
orsak deri att de voro af olika religiös be-
kännelse.
Grefye Armand var hugenott, markis Re-
nand god katolik. Följden häraf var att den
ena timmen bevisade de hvarandra den inner-
ligaste tillgifvenhet och den andra det oblid-
keligaste hat. Hvad de under sin samman-
varo mest sysselsatte sig med var jagt samt
öfningar i rid- och fäktkonsten. Man sade
om Renand att ingen i hela provinsen satt så
väl till häst som han, om icke möjligtvis herr
de la Guerche, och om Armand Louis, att in-
gen ädling i trakten handterade värjan och
dolken, bardisanen och musköten så skickligt
som han, om icke möjligtvis herr de Chaufon-
taine. Grefven samm öfver floder med samma
lätthet som en svan; markisen hoppade öfver
bäckar lika ledigt som trots någon råbock.
När man mötte unge Renand ridande en-
sam i sporrsträck, så kunde man vara viss om
att han sökte efter Armand Louis; när man
såg grefven barlufvud ila öfver ljungheden
med hjortens snabbhet, behöfde man intet
ögonblick tvifla på att det var för att möta
markisen han språng. En stund derefter fick
man se dem sitta vid stranden af en å, ätande