— 452 —
i detsamma hördes ett ofantligt starkt stråk-
drag, och alltsammans försvann.
Uffe vaknade.
— Det var en underlig dröm! utbrast han
och förde handen öfver ansigtet, under det
han sökte samla sina tankar.
En liten stund derefter kom uppassaren för
att väcka Uffe.
— I dag är det österrikarne som vilja ha
stryk, sade han; de lära vara mycket afund-
sjuka på preussärne, för det dessa redan fått
vara med i elden.
— Vi skola ge dem till bästa allt hvad vi
förmå, svarade Uffe och gjorde sig hastigt
färdig.
Robert sprang upp och ville följa med.
— Skall han med? frågade uppassaren.
— Åh-ja, det bör man ej neka honom ; det
är väl inte för mycket att han också en gång
får se, huru det går till i ett riktigt fältslag.
Striden var i full gång.
Det var österrikarne som . anföllo, och de
gjorde detta med vida mera styrka än preus-
sarne. Bakom girdesgårdar och häckar lågo
tyroler-jägare, som aldrig sköto bom; nästan
hvarje dansk soldat som stupade fick sin kula
midt i pannan. ; ;
Uffe stod på samma ställe, der han under
den första batalj, han någonsin varit med om,
burit Dannebrogen fram på Dannevirke.
Och nu skulle just detsamma hända, som