Arbetarnes orec. Värt land har hittills dess bättro hört til antalet af dem, som mindre än de festa andra skakats af den stora massans bullersamma framträngande mot hvad hon, vilseledd, kallat sitt stora målt och hvilket visat sig icke ha varit liktydigt med att söka vinna befrielse från en orättvisa och ett tillbakasättande förtryck och dymedelst försöka skapa ett tillstånd af jemnlikhet och sann förbrödring, utan fastmer att grunda nya orättvisor — i omvänd ordning mot hittills rådande förhållanden. Men svaga dyningar af sjögången på den stora verldsoceanen kännas dock emellanåt äfven i vår undangömda vik, t. ex. i de ej långt emellan här förekommande arbetsinställelser samt i de dels öppet höjda ropen, dels i mera förtäckta ord framställda anspråken om kapitalets jemnare fördelning, utan förutsättnirg af lika arbete, flit, omtanke och sparsamhet. Att sådana sträfvanden emellertid aldrig skola kunna vinna framgång är något, som med tillförsigt kan förutsägas, ty d2 äro fiendtliga mot samhällsordningens grundvalar, och denna fiendtlighet skall allt bjertare framträda, ju allmännare civilisationens och bildningens frukter hinna uppsamlas och tillgodogöras, och i samma mån trubbas äfven dessa sträfvandens udd. Vissheten härom må utgöra en tröst under de mer eller mindre väldsamt frambrytande kriserna; men dessa hafva icke desto mindre en stor dubbel betydelse, som icke får och icke kan förbises. Dessa arbetarerörelser, som alltmer taga en allvarlig uppmärksamhet i anspråk och hvilka framskjutit den 8. k. arbetarefrågan till ett af vårt århundrades största, ännu olösta problemer, framsträcka för samtidens blickar två pekfingrar, det ena visande på det förflutna, som talar om skuld och brott, det andra på framtiden, som bör upprätta och försona. Man må sätta sig på hur höga hästar som helst, man må aldrig så många gånger med hinsmelsfamnande åtbörder slå sig för sitt bröst och fariseiskt betyga sin oskuld, så kan man dock ej komma ifrån den saken, att de monarkiska staternas stora massor, de s. k. arbetande klasserna, alltid varit tillbakasatta, aldrig åtnjutit menskliga rättigheter i vidsträcktare mått, än hvad en väl afvägd klassordning medgifvit, och aldrig beredts tillfälle utöfva medborgerliga rättigheter i jemnbredd och lika med öfriga samhällsklasser. Detta sakernas tillstånd har generation efter generation kunnat uppehållas och balanseras endast på ett vilkor, hvilket man ock haft all möda ospard att ej få rubbadt: nemligen de stora massornas okunaighet. Fortvaron in i våra dagar af denna såjupa okunnighet kan ock endast förklaras dderigenom, att den varit ett förträffligt meidel i de maktegandes hand. När nu dessa massor, icke upplysta, utan retade, komma i erfarenhet af sin makt och vilja hämnas på samhället för lidna verkli a oförrätter, så är det mer en naturlig sak, än någonting, som bör väcka förvåning, att de äfven söka godtgörelse för förmenta lidanden: det är blott okunnighetens. mogna frukter, som samhältet dervid: skördar. Då erfarenheten, synnerligen stärkt och ökad genom närvarande tids händelser, visar omöjligheten af att längre hålla fertalet i okunnighetens boja,