Från Utlandet.
Ett i går anländt telegram innehåller under-
rättelsen, att Thiers ej lyckats öfyertala Jules
Favre att qvarstanna på sin post som Frank-
rikes utrikesminister, hvilket embete han
beklädt sedan kejsardömets fall den 4 sep-
tember. Under de 10 månader han inför
utlandet representerat sitt land har han icke
dansat på rosor; tvärtom har väl knappast
någon utrikesminister haft så många led-
samheter att utstå som Favre. Hvad som
nu, sedan ett ordnadt tillstånd åter börjar
inträda, föranledt Jules Favre stt afgå är
den bekanta voteringen i nationalförsamlin-
gen, hvarigenom med 403 röster mot 267
beslöts att öfverlemna den biskopliga peti-
tionen om återupprättandet af påfvens verlds-
liga makt till utrikesministern. Minoriteten,
som samlade sig omkring Gambetta och
Barthe, röstade för att utan vidare låta peti-
tionen vara och öfvergå till dagordningen.
Nämnde beslut innebär, som man finner, ett
moraliskt understöd åt påfver från Frank-
rikes sida och är följaktligen att betrakta
som en, em ock kraftlös, demonstration mot
italienska regeringen.
Vid Thiers anförande i nationalförsaralin-
gen den 23 d:s rörande förhållandet till
Italien fästade han bland annat uppmärk-
samhet på, att han redan för flera år sedan
förutsett och sagt, att ett enigt Italien
skulle efterföljas af ett enigt Tyskland.
Det förra, Italien, vore nu en stark euro-
peisk stormakt, och om man drefve det der-
hän i Frankrike, att krig mellan detta land
och Italien utbröte, skulle det senare riket
erhålla hjelp från hela Europa. Frankrikes
politik måste vara upprätthållandet af fre-
den. Då nu Frankrike bör bemöda sig om
reorganisation af sin arms och i densamma
ingjuta disciplin och fasthet, är detta ej med
ett nytt krig till syftemål, utan blott i akt
och mening att åter insätta Frankrike i dess
förra höga rang i verlden. Angående för-
hållandet till påfven, yttrade Thiers: SVi
hafva pligter att uppfylla mot påfven. Jag
har ej skrifvit något bref till honom och
har ej gifvit honom några råd. Jag kan
blott för honom säga, att Frankrike under
alla omständigheter står honom öppet, men
de förpligtelser som ega bestånd genom kon-
kordatet bekräfta påfvens oafhängighet. Jag
önskar på intet sätt kompromettera Frank-
rikes intresse och politik, men å andra si-
lan sedt, skall jag uppbjuda all min makt
att försvara och bibehålla påfvedömets oaf-
hängighet.
Af detta Thiers tal synes den gamle di-
plomatens slughet. Han har afgifvit en ej
just mycket sägande, men för alla parter
tillfredsställande förklaring öfver franska
regeringens hållning med hänsyn till Italien:
han vill göra påfven alla möjliga tjenster,
men intet krig för påfvedömets skull! Både
erkebiskop Dupanloup, och Gambetta äro be-
låtna med Thiers tal.
Franska armåns omorganisation sysselsät-
ter — såsom naturligt är — mycket den
franska tidningspressen. Patrie ville veta,
att Thiers uppmanat de franska sändebuden
i utlandet att insända noggranna underrät-
telser om de olika ländernas militärförfatt-