såg efter skydd mot de allt tätare nedfallande
regndropparne, hvilka, just som löpningen slu
tat och Coraly Helsats som segrare af de :
pin ifvet för vätan likgiltiga, mest intresse
rade hästvännerna, samlade sig till ett ordent
ligt slagregn, som jagade samtlige åskådarne
hals öfver hufvud från skådeplatsen. I språng-
marsch, med uppspända paraplyer, bar det
åstad mot landsvägen, de små ödinjukt kry
pande under stängslen, hvarvid hattarne höll
på att göra en långresa, de långbenta klifvan-
de öfver dem, med fara att vända benen i
vädret, För min del tänkta jag ej på att
fököa hvarken minuter eller sekunder, utan
följde beskedligt den bortilande strömmen.
En vagn hit, go vänner! HEtt kungarike för
en vagu! Jo, pytt ock! Ingen ledig! De ha
alla blifvit öfverbefolkade så hastigt, som om
menniskorna, liksom regnet, ramlat ned ifrån
himmelen. Och så lomade man slokörad
och med atundsamma blickar på de alltjemt
förbifarande vagnarne, med apostlahästärne
löjande den teinligen uppblötta landsvägen,
äter till staden, gom ånyo, efter det regnet
redan före min ankomst dit upphört, klädt sig
i det vänligaste solsken, för att ej tala om
strålande, skälmaktiga leenden, som från åt-
skilliga ungdomliga anleten i fönstren helsade
de återvändande kapplöparne.
Och så var det nöjet slut, hvarvid åtskilliga
reflexioner skulle kunna göras, om tiden och
utrymmet icke förbjöde alla dylika. En an-
märkning, som allmänt gjordes, förtjenar lik-
väl att anföras, nemligen att tiden för de sär-
skilda kappridningarne icke, eller åtminstone
för bristfälligt, var annonserad, så att många
hitkomna främlingar icke ens visste hvad här
stod på. Fn annan är, att restaurationen vid
banan tycktes vara till för att tillgodose re-
stauratören, men icke allmänheten, alldenstund
det lilla, som kunde fås, var, åtminstone i mitt
tycke, oförskämdt dyrt. En butelj öl ko-
stade således 50 öre, en flaska sodavatten 33
och ungefär en matsked glace 50 öre. TI sta-
den åter var det jemförelsevis billigt, och på
ett par af hotellerna åt man ypperligt. Å Moll-
berg serverades table dhöte, fyra rätter mat
och !3 but. vin, för 3 rdr; å en annan restau-
ration, som ej har något namn (ty Hötel de
Bengta, såsom en af bordsgästerna kallade den,
förmodar jag blott vara ett skämt) kostade
middagen 1: 50, utan vin förstås, och den
smakade förträffligt, så att hvem den mystiska
Bengta än är, så måtto det vara en riktig
matgumma.
Jag afslutar nu min i hast gjorda skildring
af denna tillställning, om hvilken en af de
dervid närvarande (jag tror det var en skånsk
idling), då han såg vattaet från den uppblötta
banan stänka omkring de löpande hästarne,
yttrade: Det tyckes nästan, som det här
varit mer lämpligt att jaga beckasiner.
Oajus.