ska kamrater icke: vilja arbeta tillsammans
med dem. Så vägrade sättarne vid Schil-
lers boktryckeri att ibland sig emottaga en
tysk; som förr hado arbetat tillsammans
med dem — ödaktadt Hah var föda i Paris
(naturligtvis af tyska föräldrar) och hans
anhållan understöddes af faktorn.
Den komitå, hvilken har till uppgift att
gränska männen äf den 4 september och
deras regeringshandlingar, började sina un-
dersökningar med hrr Trochu, Favre, Gam-
betta, Arago, Garnier-Pagös och Köratry.
Af dessa synes hitvills den förstnämde i visst
fall varit den ende, som kommit i något
trångmål. Brame, ledamot af kejserliga lag-
stiftande församlingen, hördes af komitån
såsom vittne. Brame gick Trochu genast
in på lifvet. Han berättade, att Trochu, då
man i ministbren före olyckan vid Sedan
frågat honom hvad han skulle göra i hän-
delse ett uppror i Paris utbröte, på en qvarts
timme icke gifvit något svar. Ansatt af
furst de la Tour dAuvergne, då utrikes-
minister, hade han slutligen svarat: Jag
begriper icke, huru man kan ställa en så:
dan fråga till en fransk generål. I hän-
delse man intränger i Tuilerierna, skall jag
låta döda mig vid ingången till dem.6 Kej-
sarinnan hade härefter utropat: XDetär icke
fråga om dynastiens räddning, utan om Frank-
rikes! Efter slutad öfverläggning hade
Trochu då utropat: SDenna gvinna är en
romersk qvinna; hon är ädellt En imed-
lem af komiten ställde härefter till Brame
den frågan, huru det komms till, att i fa-
frans ögonblick ministrarno icke varit i
Tuilerierna. Brame svarade: Hyar och en
af oss hade mycket att göra. Enligt gene-
räl Trochus formliga förklaringar trodde vi
os8 kunna räkna på honom. Hvar och en
hade sina pligter, och general Trochu hade
lofrat oss att fullgöra sin.4 — Jules Favre
har, tillfrågad af komitn, hvarför han ännu
icke offentliggjort någon gul bok med det
gistlidna — årets - diplomatiska -aktstycken,
svarat, att Cdet vore nödvändigt att ur-
aktlåta deras offentliggörande af statsskäl.
-— Gambetta bevisade inför komiten, att han
i provinsen värfvat icke 700,000 utan
1,100,000 soldater. — Då Arago, Garniers
Pagds och Köratry stodo inför komiten, Var
dennas ordförande, hr de Talhouöt, minister
under kejsardömet. Det är besynnerligt —
anmärker en utländsk tidning — att dessa
kejsardömets män, hvilka i dårskap förkla-
rat krig, sätta sig upp till domare öfver
männen af den 4 september, öch det vore
riktigare, att hr de Talhouöt sjelf sutte på
de anklagades bänk; emedan han har varit
en äf de stora brottslingarne. Det var nem-
ligen denne hr de Talhouöt, göm i lagstif-
tande församlingen påstod sig hafva fått
kännedom om cen depesch, hvilken etter hans
uppgift var förolämpande för franske am-
bassadören, och det var på hans försäkran
härom, som lagstiftande kåren beslöt kriget.
Talhouöt har, ehuru uppfordrad dertill, al-
drig uppvisat den eller ordagrannt anfört
dess lydelse. Sedermera meddelades den
af furst Bismarck till Jules Favre; och hela
historien om förolämpningarnö befanns våra
uppdiktad. — Arago uppträdde med mycken
fasthet inför kommissionen. Han förklarade,
att han hade intet att förebrå sig i sitt.
uppträdande, och tillade; att han ingalunda
ångrade, att han varit en af dem, som åstad-
kommit den 4 september; han gjorde sig
tvärtom en ära deraf, och om ett dylikt
tillfälle skulle återkomma, så skulle han
hanila på samma sätt, säker på att han då
skulle göra hvad en fosterlandsvär och en
god medborgare egnar och anstär.
Alla de franska rarskalker och genera-
ler, som under s8tr:ste kriget inuchade be-
fäl, skola få vp) bära sim halfva sold eller
pension, med mn antag af förre krigsmini-
sterr marsiuw i. bocuf.
Det forsäkras nu att Thiers aldrig haft
för afsikt att erbjuda erkebiskopsstolen i
Paris åt en man af så våldsamt och om-
störtande lynne som det,-hvaraf erkebisko-
pen af Orleans är i besittning. Monscig-
neur Dupanloup lör för öfrigt aldrig dolt sin
ledsnad öfver att Thiers icke begagnat sin
ställning till att återinföra det legitima ko-
nungadömet.
Grefven- af Chambord, den legitimistiske
sronpretendötiten, skall, enligt Augsburger
aligem. Zeitung, ursprungligen haft för af-
sigt att erkänna den trefärgade fanan, men
när påfven erhöll underrättelse härom, skref
han till pretendenten ett bref, som stämp-
lade denna äfsigt som förräderi mot legiti-
mitetens grundsatser och uppmårade honom
utveckla den hvita fananX, hvilket då-också,
ill pretendentens stora skada, skedde i hans
ryktbara manifest.
De tyska klerikala tidningarne angripa
furst Bismarck ytterst häftigt: Enligt Schl.
heitung ämnar regeringen inom kort vidtaga
Ake msn AA
2 nd fört brad Cm förd Jänd Jrd