män voro soldater. Gustaf Wasa var den,
som först började ordna dessa förhållanden.
Han hade i sin sold en hop värfvade trup-
per, mest rytteri. I fredstid underhöllos
dessa i så kallade borgläger, d. v. 8. de
inqvarterades på kloster, kungsgårdar, kro-
nohemman, prestgårdar och ofta i byarne
hos allmogen. Detta föranledde likväl myc-
ket sjelfsvåld och öfvervåld, mycket knorr
och missnöje. Då har hos Gustaf Wasa
först upprunnit den klarare aningen om ett
slags indelningsverk, en plan, att till ett
stående manskaps underhåll och hemvist
anslå vissa bestämda jordlägenheter. Han
ville derför i hvarje socken anlögga så kal-
lade afvels-gårdar, hvilka med sin hela af-
kastning i foder och lifsmedel skulle an-
vändas till truppernas och i synnerhet till
rytteriets underhåll och hemvist. Till så-
dana inrättningar skulle tagas en hop till-
gängliga hemman, helst dock öde och oupp-
odlade lägenheter. Härvid blef det för
konungen en stor lättnad att kunna för
nämnda ändamål tillgripa många af de går-
dar, som han fill kronan indragit från kyr-
korna och presterskapet. Man kan siga,
att vårt äldre indelningsverk uppkom först
med och medelst indragningen af det and:
liga frälset, likasom vårt sednare indelnings-
verk sammanhängde med indragningen af
det adliga.
Att bringa det stora företaget till någon
fulländning hann emellertid icke Gustaf
Wasa sjelf; än mindre Erik XIV under sina
krig och villor. Johan III anslog väl en
Hop hemman och hemmansräntor till krigs-
folkets inqvartering eller lön; men det var
först den kraftfulle och skarpsinnige Karl
den nionde, hvilken i detta liksom i många
andra hänseenden utbildade, hvad hans store
fader påbegynt. Verket fortsattes och brag-
tes genom Gustaf Adolf till en bättre ord-
ning, i synnerhet hvad som angick rytteriet.
Kristinas förmyndare fortgingo på samma
bana, och det var nu, som regementena
blefvo närmare bestämda. Under Kristinas
egen styrelse kom verket i någon oreda mest
derigenom, att en mängd till. härens under-
håll anslagna kronohemman såldes eller bort-
skänktes. Man ville sedermera återinföra
den gamla ordningen, men derifrån hindra-
des Karl Gustaf genom krig, och Karl den
elftes förmyndare genom slapphet och tvister.
Det var hufvudsakligast i tvenne afse-
enden, som detta det äldre indelningsverket
skilde sig från det yngre, från Karl den
elftes. Första olikheten beträffar bostället,
hvilket enligt äldre indelningsverket antin-
gen icke fanns eller ock för det mesta blott
som en inqvårtering — hvaremot det yngre
anslog särskilda soldattorp och befälsbostäl-
len. Den andra punkten rörde soldaternas
anskaffande, hvilket under äldre indelnings-
verket skedde genom utskrifningar, men un-
der det yngre genom frivilliga öfverens-
kommelser. Låtom oss i båda hänseenden
betrakta det äldre indelningsverket, hvar-
vid ock skall visa sig nyttan af den förän-
dring Karl den elfte vidtog.
En del af hären aflönades medelst krono-
eller skattehemman. XKrigsmannen hade sett
sådant större eller mindre sig anvisadt, att
antingen som lön uppbära någon del af dess
ränta eller ock genom ett slags inqvartering
der hafva sitt underhåll, hvilket då afräk-
nades på gårdens kronoräntor. Häraf in-
trasslades uppbörden och statsräkenskaperna
