UTTRAN NN TAS SERA ORT IT SAR
Indelningsverkets uppkomst och
utveckling.
Bland våra läsare antaga vi att många
finnas, hvilka, ehuru intresserade för lan-
dets stora frågor i allmänhet och armdö-
organisationsfrågan isynnerhet, ej haft till-
fälle att taga kännedom om den historiska
tillkomsten och utvecklingen af vårt för-
svarsväsende, sådant detta hittills varit.
Många af dem, som haft tillfälle dertill,
skola tilläfventyrs ej heller ha något emot
alt i denna sak få sitt minne uppfriskadt,
då för närvarande ingen annan fråga har
mer framstående vigt, än försvarsfrågan,
och det följaktligen för hvarje sann foster-
Jandsvän ej finnes någon medborgerlig
pligt större än den att på möjligast
största sakkunskap bilda sig ett moget
omdöme i denna riksangelägenhet.
Under dessa förutsättningar hafva vi
trott oss kunna gagna det allmänna bästa
med att återgifva den redogörelse för in-
delnivgsverkets uppkomst och utveckling,
som vår berömde historieskrifvare Anders
Fryxell lemnar i adertonde delen af sina
Berättelser ur Svenska historien. Denna
redogörelse, skrifven långt innan den nu
pågående tvisten om indelningsverkets
natur uppkom, bör sålunda redan derför
vara fullt opartiskt framställd, hvartill kor-
mer att den naturligtvis utgör en samman-
fattning af för kontroll tillgängliga histo-
riska dokumenter; skulle någon partiskhet
kunna förebrås densamma, icke lär den
väl kunna antagas vara till nackdel för
indelningsverket, då, såsom författaren
sjel! angifver, han för flera i redogörelsen
förekommande uppgifter har att tacka ge-
neralen af Lefren och krigsvådet Forsberg.
En ytterligare anledning att nu gifva
denna redogörelse en större spridning, än
hvad den redan i bokform fått, hemta vi der-
uf, att alla utredningar af indelvingsverkets
natur, som sedan tvist derom uppkom
återgifvits i pressen, ha varit mer elicr
mindre skefva och ofullständiga och ej
kunnat vara annat j följd al sakens natur
och tvistens beskaffenhet.
Läsaren skall bland annat finna i denna
redogörelse, hvars återgifvande af oss vi
hoppas att den högt ärade författaren för
Cen stora fosterländska angelägenbetens
skull må billiga, att före indeluingsver-
kets införande försvarsskylligheten icke
fanns. eller togs i anspråk i annan furu
in genom utskrifning, då dertill anledning
var för handen, samt att denna utskif-
ning, som naturligivis blef odrägligt tryc-
kande i sanna mån som kriget började
bli, snart sagdt, det normala tillståndet,
ufskaffades genom att två hemman åtogo
sig att hålla knekt, hvarom de nu ofta
iberopade knektekontrakten upprättades
ill ömsesidig efterrättelse. Det torde vara
öfverflöligt anmärka, att författarens om-
lömen om indelvingsverket ur militärisk
synpunkt voro fullt berättigade då de
fälldes, eller för omkring 20 år sedan,
nen att de rysvärda framstegen i konsten
utt slaugta menniskor i krig, som verlden
sedan dess bevittnat, för länge sedan stad-
sat den öfvertygelsen, att hvad som för
20 år sedan var förträffiigt eller godt,
icke är någotdera numera.
Vi lemna nu ordet åt hr Fryxell:
Sveriges äldsta här utgjordes af det landt-
värn, som i behofvets stund uppbådades.