Hvarjehanda nyheter.
Hejsar Napoleons hofstall. För-
säljniogen af de föremål som tillhört Napoleon
T:s civillista, har äfven sträckt sig till en del
af hofstallets uppsättning. Efter kejsarens af-
resa funnos ännu 200 kejserliga vagnar och 40
hästar qvar i Paris. Vagnarne skola nu för
säljas på auktion, hästarne deremot ställas till
den nuvarande regeringens disposition. Kej-
saren förde under falttåget 70 posthästar med
sig. Efter Sedan såldes dessa postiers,
hvilka alla hade ett stort värde, för vrakpris
till tyska judar.
sHåro, kejsarens lifhäst, undgick detta sorg-
liga öde och fick jemte två spann fullblods-
vagnshästar följa med till Wilhelmshöhe, Ifrån
och med den 4 september intill kommunen
tog besittning af Paris, sändes 50 hästar från
kejsarens hofstall till Calvados och England,
der de blefvo mycket fördelaktigt sålda. Stall-
staten, hvilken under kejsardömet bestod af
20 pikörer och 300 stallknektar, har nu blif-:
vit reducerad till3 pikörer och 50 man. En
pikör och 30 man tjenstgöra i detta ögonblick
hos regeringen i Versailles. Hr Thiers har
erhållit 6 hästar för sitt enskilda bruk. Den
Jandau, i hvilken hr Thiers brukar åka till
kammuaren, har tillhört kejsarinnan Eugenie.
Fyratio hästar; ibland dem de berömda hing-
starne Orloff, Siberien och Windsor, äro
inlogerade i Gardesartilleriets stall i Versail-
les. Orloff, Siberien och Windsor hafva
jemte Höro varit kejsarens bästa ridhästar.
Ifrån den 4 september till den 31 oktober
reds Orloff dagligen af Rochefort i Chåtelets
mandge, der han i sällskap med sin vän och
kollega Ferry tog lektioner i den ädla ridkon-
sten. Ferry brukade rida Siberien. Menin-
gen med dessa ridlektioner var att iståndsätta
nämda herrar till att sätta sig i spetsen för
nationalgardets bataljoner. Så långt hunno de
likväl aldrig. Blott en enda gång vågade de
sig under stallmästarens ledning ut ur ridhu-
set, och då redo de ej till fästningsverken,
utan till Boulogne-skogens lugnaste all6er.
Kejsarens stallar vid Louvren ha varit skå-
deplatsen för ett förfärligt uppträde. Kommu-
nen hade under hela sitt välde lemnat de qvar-
stannade kuskarne och stalldrängarne i ro;.
men samma dag-som Versailles-trupperna stor- -
made Tuilerierna, fingo dessa kejserliga tjenare
order att lemna sina bostäder.
Under det de voro sysselsatta härmed, ro-
pade en af kommunens officerare: Innan vi
lemna detta ställe borde vi skjuta dessa
karlar.
Hvad tänker Ni på? svarade en insur-
gent. Att skjuta dem skulle taga för myc-
ken tid; låtom oss blott stänga dörrarne, se-
dan tända eld, och de skola stekas, liksom alla
andra, det är ju mycket enklare.
Så skedde äfven. Dörrarne riglades, och
de voro så solida att de trotsade de arma fån-
garnes förenade ansträngningar. De började
redan att qväfvas af hettan, då ändtligen trup-
perna kommo att befria dem. En balf timme
sednare — och det hade varit för sent.
(T. f. H)
Halsbrytande vad, Honved-husar-
löjtnanten Fredrik Kalman, chef för 23:dje