Den sista stora striden utkämpas.
På värdshuset i Vilskov, en half mil söder
om Flensborg, hölls krigsråd. Kartor öfver
nejden lågo utbredda på bordet, oupphörligt
pekade än den ene än den andre på dem,
alltunder det man diskuterade anfallsplanen.
Man hade säker underrättelse om att Villisen
och upprorsarmön intagit en starkt befästad
ställning kring Isted och der ville afvakta
danska armåns anfall. Frågan rörde sig nu
egentligen om, huruvida man skulle inlåta sig
i strid redan under morgondagen eller då mar-
schera ännu några mil framåt och först den
derpå följande dagen börja slaget.
— Det sednare förslaget anser jag ovilkor-
ligen för det rättaste, sade högste befälhaf-
varen, general Krogh; våra soldater ha under
de två sista dagarne varit mycket ansträngda —
de ha ju marscherat hela tiden, julisolen har
bränt dugtigt och mer än en bra karl har
dignat af hetta och utmattning. Och härifrån
till Isted ha vi nära fyra mil — vi kunna
inte begära att soldaterna först skola gå en
sådan väg och sedan slåss mot fienden.
Ett par af de yngre, mindre kallblodige
officerarne menade, att det ändå väl läte sig
göra att leverera en drabbning under morgon-
dagen ; stämningen bland soldaterna vore ypper-
lig, och man borde begagna sig af detta gynn-
samrma förhållande, som snarare än man trodde
kunde förbytas till motsatsen.
UVFE HJELMB OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 108: