uppmärksamhet på att här sträcker sig Lang-
sjön, hvars längd är nära en mil, och som på
flera ställen är mycket smal. Antag nu, utt
fienden på ett eller annat ställe slagit en bro
öfver Lang-sjön, då kan han ju helt oförmodadt
anfalla våra truppafdelningar i flanken, kan-
ske till och med i ryggen samt i det afgö-
rande ögonblicket rycka segern ur våra händer.
— Nu rörde ni verkligen vid Achilles-
hälen, svarade general Krogh. Ej nog med
att fienden kan slå en bro öfver sjön, han har
redan gjort det. Men trots alla mina bemö-
danden, har jag ej lyckats skaffa mig under-
rättelse om, hvar han förlagt denna bro.
.— I sådant fall vågar jag ej förtiga, att
efter min uppfattning hela vår anfallsplan
sväfvar i luften, sade Uffe i bestämd ton.
— För all del, herr öfverste, utbrast
Sehleppegrell, ni vill väl inte påyrka att vi
skola öfvergifva vår vackra anfallsplan, blott för
det vi ej kunna finna den der lumpna bron?
— Förlåt mig, herr general, svarade Uffe,
men jag gjorde åtskilliga rön under den tid,
då jag följde general Rye på hans återtåg
genom Jutland. En längre tid stodo vi då i
trakten kring Skanderborg och Silkeborg ien
ställning, hvilken uti flere hänseenden liknade
den som upprorshären nu intagit. Vi voro
skyddade af skogen och omgåfvos af en mängd
långsträckta sjöar, alldeles som nu vår fiende;
vi voro blott en ringa hop mot tyskarnes väl-
diga härmassor, och dock vunno vi seger mer