sssknnÅXXEEXÖREATEE REAR
folkklass som skall bilda massan af de värne-
pligtige, och i stället för fosterlandskärlek
och belåtenhet inom landet skola emigra-
tionsifver och demoralisation inom och näst
före beväringsåldern tilltaga i jemnbredd
med den troligen allt längre fordrade ut-
sträckningen af tjenstetiden. Redan 60 da-
gar af sommaren två år å rad göra ett så-
dant afbrott i den unge drängens tjenstbar-
het i hemmet, att ingen husbonde finner sig
belåten med en sådan. Följden blir för landt-
befolkningens värnepligtiga män å ena sidan
svårighet att få årstjenst och å den andra
ren nödställning för vintern, då arbetsför-
tjenst är i förhållande svårare att vinna för
den värnepligtige landtmannen, som ej är
handtverksidkare. Derigenom uppstår hos
denne motvilja för ett yrke eller en ställning
som ej ger motsvarig utkomst emot hvad en
ung karl med arbetsförmåga bör förtjena och
en lätt förklarlig åtrå att genom afflyttning,
hvart som helst, undgå den hos många för-
tviflan väckande värnepligten. Tysklands
försvarsorganisation är ett af tidens yngre
barn. Utan tvifvel har den alstrat krigs
duglighet hos manskapet; framtiden skall
utvisa om den alstrar medborgerlighet, un-
der det att ett faktum är gifvet, nemligen
att det yngre manskapet i tilltagande för-
hållande genom omigration söker sig ettan-
nat fädernesland. Att Preussen länge har mot-
sett det inträffade kriget och klokt beredt
sig derpå är ock ctt förhållande som alstrat
nuvarande krigsorganisation der, men är en
sak som näppeligen rör oss och nu bör för-
anleda en amalgamation af vårt försvarsvä-
sende på sätt som varit i senare regerings-
förslag framstäldt.
För att återkomma till svenska kronans
förmenta rätt till roteringsbeskattningen på
jorden, så skall ingen som vill söka denna
rätt i samband med historiska förhållanden
lyckas finna denna uppfattning bekräftad.
Den är och förblir ett aftal mellan kronan
och jordegaren, ett åtagande af jordbruks-
klassen inom landet, emot det förbehåll att
jorden ej skall på annat sätt framdeles tyn-
gas af konskription för krig. Om nu till
och med 1812 års bondestånd ingick på en
ettårig allmän beväring derjemte, så var
detta ett medgifvande som dåvarande tids-
omständigheter af detta bondestånd ansågos
med nödvändighet fordra och hvilket likväl
föranledde ett hotande missnöje på landet.
Man hade då ej rådrum att uttänka en rätt-
visare försvarsplan för landet och en plan
som kunde nog hastigt sättas i verket, un-
der det att man hade för ögonen fiendtliga
afsigter emot rikets bestånd. Förhållandet
är nu helt annorlunda och borde föranleda
både rättvisan och mera välbetänkta åtgär-
der för hela landets värnande mot en i fram-
tiden möjlig fiende, men som nu endast
skuggrädslan diktar eller partiintresset tar
till buse.
Den första konung som ordnat svenska
folkets lagliga förhållanden, var, som be-
kant är, Magnus Eriksson. Redan före hans
tid. bar likväl jorden af häfd en allmän
skattläggning eller bevillning som odalben-.
den åtagit sig, först till de allmänna off-
rens underhåll och sedermera till under-
hjelpande af konungens härtåg och gästning
inom landet. På sjelfya jorden kunde ko-
nungen och kronan så mycket mindre göra
anspråk och. pålägga skatt utan jordinne-
hafvarens samtycke, som det är alldeles
OR NBT SN PNDAD KE SOT - RV TE ROSEN ITC NNE NOT VIP OA TD ST OTRS