oktober.
Skydd för fåglar!
Ehuru denna uppmaning på senaste tiden
ofta varit hörd och äfven blifvit mången-
gtädep följd i vårt land; anse vi dock föl-
dande tppsäts, söm nyligen förekommit i en
tysk tidskrift, värd att meddelas äfven sven-
ska läsare, kyarför den här följer i öfver.
sättning:
Skydda fäglarno! Hurn ofta har mai ej hört
denna uppmaning uttalas, men tyvärr huru li-
tet beaktas den! Man Kar redan skrifvit långa
böcker öfver detta ätine Samt Källit timslånga
tal för att visa nödvändigheten af något
Skydd för de insoktätande fåglarne till fromma
för åkerbruket och trädgårdsskötseln, och dock,
huru liten uppmärksamhet fästes ej härvid,
huru föga uträttas i denna riktning! Till och
med i de trakter, som mest och hårdast träf-
fas af insekternas omätliga förödelser å säd och
andra växter, råda i detta afseende en sådan
likgiltighet och tänklöshet, ja snart sagdt för-
om, ätt inan icke för ofta kan återkomma till
detta ämnö, icke för ofta känna sig manad att
verka för inställandet af detta olyckliga utrot-
ningskrig mot landtmannens och trädgårdsod-
larens befjädrade vänner; Alla till befräm-
Jande af detta mål utgifna lagar vore också
overksamma, så länge befolkningen ej är ge-
homträngd af sakens betydelse, så länge hvar
och en ej. är färdig att uppträda såsom dessa.
nyttiga djurs försvarare. Man måste komma
på samma ståndpunkt med insektätarne, som
nu synes blifva fallet med de råttutrotande
roffåglarne, mot hvilka den förut vanliga for-
följelsen alltmora inställes. Det är icko så
länge sedan man öfverallt i byarne kunde se
dödade ugglor med utspända vingar uppspi-
tadö såsom trofter öfver stalldörrarne, och
då man helsade nedläggandet af ett dylikt djur
såsom en hjeltedat, utan att begripa, att man
skoningslöst rasade mot sig sjolf och sina egna
fördelar, i det man. dödade sina vänner för
att befria sina farligasto fiender från deras
förföljare och derigenom värna dem och deras
afkomma. Och skatorna, sparfvarne, huru länge
hafva de ej varit föremål för ett blindt utrot-
ningsraseri; huru ofta har man ej förbannat
denna sistnämnda läckermun, då han fråssat på
några körsbär eller vinbär, utan att man der-
vid tagit i betraktande, huru många hundrade-
tals baggar och annan ohyra han redan före
frukttiden utrotat, samt att man utan hans
hjelp kanske ej fått skörda någon frukt alls,
Må man unna dem dessa små läckerheter för
den stora nytta, de onekligen göra oss! Och
huru mycket mera böra vi icke då värna de
befjädrade djur, som icko blott lifva den oss
omgifvande nejden, fröjda oss genom sit gläd:
tighet och sång, utan lefva blott och bart af
insekter och deraf förtära utomordentliga qvan-
titer. Här har folkskolan en stor uppgift att
lösa, och hvarje lärare, som icke medarbetar
till denna lösning, försummar i sanning en god
del af sin pligt. Han måste verka derhän och
hos barnen inplanta åtrån efter att arbeta på,
att naturens visa verksamhet, som af inga
menskliga medel kan ersättas, får ostördt öf-
verallt utveckla all sin prakt, Barnet måste
redan tidigt vänjas vid att älska och värdera
de insektätande fåglarne såsom outtröttligo
försvarare af den med svett och möda ur
åkerns fåror framkallade växtligheten. Lika
som svalor och storkar i allmänhet betraktas
såsom vänliga husandar, så borde äfven ett dy-
likt uppskattande komma hela denna stora
skara af befjädrade sångare till godo, för hvilka
man nu så ifrigt utlägger försåt, antingen detta
sker af blott förstörelselusta eller af en sim-
pel njutningslystnad, som några gurmander
längta att tillfredsställa, men som dock kostar
dem oberäkneligt mycket mera, än det dermed
förknippade, supponerade nöjet någonsin kan
vara värdt.
Då siffror i allmänhet äro mest bevisande,
må följande af en stor fågelvän, pastor Bal-
lamus, efter gjorda iakttagelser och beräk-
ningar uppställda data tjena att väcka den tank-
öse landtmannen, som hittills likgiltigt betrak-
at förföljelserna mot fåglarne utan att lägga
något hinder i vägen derför, och skall han
sannolikt förvånas och förskräckas öfver sin
ortsynthet samt kanske snart genom egna
akttagelser kunna bekräfta och fullständiga
lessa uppgifter. Baldamus har beräknat den
ytta, som ett par gulhanar, den i Tyskland
niosta inhemska fågelarten, kunna uträtta.
Ivar och en af dessa småfåglar förtär efter
oggranna kalkyler dagligen 1,200 till 1,900
nyrägg, eller i rund summa 1,000 på 12 tim-
nar. 1,000 uppmjukade myrpuppor väga om-
ring 1,; ort (6, gr.), och då gulhanarne sjelf-
a ej väga mera än I å 1 ort (4,3 å 5,0 gr),
tära de således dagligen mera, än de väga.
viknar man nu på hvar och en af dessa fåg-
ar dagligen 1, ort, (6,4 gr.) föda, så gör detta
er år 5,8. skålp. (23 kilogr). Omkring
40,000. fjärilsägg eller nästan lika många små
ladlöss, puppor eller dylika snyltgäster gå på
tt skålpund, hvaraf följer att hvarje gulhane
örmår på ett år utrota omkring 3,500,000 fjä-
lsägg, bladlöss eller likartade insekter. De
ppmjukade myröggen hålla likväl ungefär 50