drig om era egna bedrifter, utan alltid blott
om andras?
— Jag tänker, att de andra till vedergäll-
ning härför tala om mig i stället, svarade Uffe
med ett leende, För öfrigt må ni inte glömma,
att i krig är lyckan mången gång större än
förtjensten.
— Ett sannt ordspråk är det ändå, att
lyckan står de djerfvom bi, svarade Nanna.
Hon satt derpå tyst och betraktade Uffes
solbrända ansigte, med dess breda, öppna
panna, som vittnade om mod och själsstyrka,
tills Uffe plötsligen slog upp ögonen och såg
på Henne — då slog hon ned sina ögon och
rodnade. .
-En stund derefter kommo de två gamla in,
och man fann det vara på tiden att man bör-
jade göra sig i ordning till kyrkogången. Jäg-
mästaren ville säga till att vagnen skulle
spännas för, men Nanna föreslog att de helize
skulle gå. i
— Men det har regnat dugtigt i natt, barn,
invände jägmästaren.
— Vägen är i det bästa skick, svarade
Nanna, och den, lilla vätan skall solen snart
ta bort! En half mil gå vi väl lätt, eller huru,
mamma? .
— Nåja, mina kampar ha yisst ingenting
emot att fira sabbaten hemma, sade jägmästa-
ren, ty i går sprungo de sina modiga tre mil,
och i morgon skola de användas för sädens
inkörande.