Meddelanden från allmänheten.
TILL ALLMÄNHETEN.
Sommaren står i sin fägring. Äfven den
mest inbitna stockholmare finner behag uti att,
åtminstone för en stund, utbyta stadens qvalm
mot landsbygdens svalka. Parkerna omkring
staden, Djurgården och Haga, hvimla om sön
dagarne af besökande. Ängar och lundar
äro uppfyllda af grupper, vackrare och lifli-
gare än de skönaste trädgårdsalster. Barn
och gammalt folk, lekande eller hvilande,
ätande eller årickande, sjungande eller sof-
vande, erbjuda ett lika brokigt som behagligt
virrvarr, och men ser på allas anleten det ut-
tryck af innerlig belåtenhet, som endast vars-
nas hos den aktningsvärda del af samhället,
som ej har tid eller lust eller tillgång att roa
sig mer än en dag i veckan. Vederbörande
hafva med en liberalitet, som är värd att er-
kännas, gått denna allmänhets önskningar till
mötes och, fria från allt småsinne, lemnat,
om icke just till sköfling, dock till oinskränkt
begagnande, ängar och gräsmattor, backar och
buskar, blommor och träd.
I. Men, värde läsare, gå på måndagen ett slag
igenom parken. Hvad ser du? Stora fläckar
af nedtrampadt och nedplattadt gräs, stigar och
vägar beströdda af blad och qvistar och bort-
kastade, halfförtorkade blommor. Nå väl, det
är i sin ordning och kan icke vara annorlunda,
således intet ondt deri. Men derjemte öfver-
allt ett blänkande af papperslappar, större och
mindre, hvita och flottiga, tryckta och otryckta,
(man skulle kunna kalla dem visitkort, qvar-
lemnade af föregående dags publik) samt här
och der, för fullständighetens skull, äggskal
och kräfiskal. Det der åter är hvarken nöd-
vändigt, ordentligt eller beskedligt. Om hvarje
kotteri, större eller mindre, ville, sedan den
i korgen medförda provianten är förtärd, åter
inlägga det nu mera alldeles onödiga (?) omslags-
papperet, så inte vore den bördan så tung att
hemforsla, men nog vore det en lättrad för
parkbetjeningen, som nu får gå och samla ihop
säcktals.
Insändaren är öfvertygad att, gom enda or-
saken till nu anmärkta förhållande blott är
den att ingen under eller efter glädjestunden
kommit att tänka derpå, enhvar, sedan upp-
märksamheten derå blifvit fästad, gerna går
till mötes och visar sin vänliga erkänsla mot
vederbörande genom att taga visitkorten med
sig. Hagabo.