ER
en gång här på jorden få se och vara till-
sammans med dig, sedan du uträttat hvad du
af försynen är kallad att uträtta.
Fortfar nu blott att skrifva till din mor
och icke till mig, likasom du hittills har gjort,
ty det tycker jag mest om. Din mor och
faster Malena helsa dig. Gud välsigne dig,
min son! Din fader.
Vid detta brefs genomlägning började under-
liga rörelser uppstå hos Uffe. Han fick lust
att resa till Köpenhamn, och han brydde sig
icke vidare om sina förra betänkligheter. Re-
dan funderade han på att skaffa sig permis-
sion, då han fick ett nytt besök och en ny
inbjudning att resa, med den påföljd att han
ändrade sin plan. Det var Viggos fader, den
gamle jägmästaren, som också kommit för att
se stället der det märkliga slaget hade stått.
Uffe måste följa honom öfverallt och noga
beskrifva för honom, huru det tillgått under
slaget. Jägmästaren var en vida mera upp:
märksam åhörare än kapten Roslin varit, han
ville ha underrättelse om, hvar de olika
bataljonerna hade stått, och huru de fram-
ryckt samt huru skansarne varit belägna o. 8. v.
— Ty jag skall säga er, yttrade jägmästaren
till Uffe, att jag ännu beständigt tänker på
min gosse, jag föreställer mig att han varit
med, och när pi berättar tycker jag mig fe
honom, huru han skulle ha ryckt fram och
tagit skansarne, ty hade han lefvat, skulle