ende hr Leufstedt fällts af en annan tidning.
Ett Stocekholms-origiaal. En kor-
respondent omtalar i bref till Kisa Weckoblad
följande anekdot:
På tal om sommarnöjen vill jag berätta en
historia, som är rolig nog, om gamla fröken F.
Gumman ansågs vara förmögen och följde all-
tid med sin tid, hade en liten våning på liamn-
gatan, och for med sin gamla kammarjungfru
regelbundet. från Stockholm i medio af Juni
hvarje år, ibland för att besöka slägtingar,
ibland för att bada, ibland utrikes, Jag var
ofta bjuden på hennes små sup6er och anför-
troddes åtskilliga uppdrag såsom varande släg-
ting, men anförtroddes ej hvad jag nu efter
hennes död och begrafning vet. — Gumman
reste alärig bort. Hon tog endast emot sina
afskedsvisiter, lät krita sina fönster och lefde
sedan fullkomligt isolerad i frivillig fången-
skap, ej ens hennes gamla kammarjungfru fick
visa sig ute, om ej på sena Gvällarne. ln tyst-
låten hjelphustru köpte ibland hem det nöd-
vändigaste, men eljest var kaffe och thå huf-
vudsaken och middagslurarne gånska grundli-
ga, såväl som tidningsläsandet, — I medio af
sept. tvättades kritan åter bort och på 3 må-
naders besparingar lefdes sedan komfortabelt
igen. Alla arfvingarne i hoppet fjäsade gum-
man, sände henne spektakelbiljetter, hyrvag-
nar, bjudningar, goda viner, böcker och brode-
rade saker i oändlighet. Jag var sjelf till hälf-
ten säker att få mig ett litet minne af min
söta tant. Jag fick det också och var enda
arfvingen! Till hvad? — Hon hade skrifvit åt
mig ett recept; Konsten att lefva efter sitt
stånd och icke efter sina tillgångar.
All hennes lilla förmögenhet var förstörd,
lösegendomen förskrifven till en långifvare,
och hon dog lagom för att ej qväfvas af tan-
ken på verkliga förhållandets yppande.
Mae Hakon som tentercensor,
Direktören för Folies dramatiques kom här-
omdagen till Mac Mahon och bad om tillåtelse
att få spela ett annat stycke än Canard å
trois becs. Det var visserligen ett utmärkt
stycke, men oupphörligt kunde det dock icke
draga hus. Nå ja, svarade marskalken, hvad
vill ni spela för ett stycke? — Jo, jag tror,
att! den gamla ceil creve nog skulle gå, om
jag finge äterupptaga den. Mac Mahon kände
icko denna pjes, men gaf dock tillåtelse till
dess uppförande, hvarefter direktören under
många bugningar aflägsnade sig. — Det torde
erinras, att Öeil creve betyder det utslagna
ögat, och att den franska republikens ex-
diktator hade ett oeil crevg, — Plötsligt
springer Mac Mahbon upp och skyndar efter
direktören. Halloi, ropar han, det der styo-
ket, som ni talte om, har väl ingenting att
göra med Gambetta?
Kristlig företagsamhet, Amerika-
varen går i mycket längre än svensken. Så
ock i kristlighet och i näringsförstånd. Me-
dan i Sverige på sin höjd en afskedad inspek-
tor annonserar sig såsom .kristligt sinnad och
på den vägen söker en kristlig husbonde, be-
gär afsigkomlingen i Amerika sitt dagliga
bröd exempelvis på följande sätt:
Board (rum och mat) önskas i en privat
familj af en ung man från landet, hvars
kristliga exempel, under hans vandring genom
lifvot, erbjudes såsom ersättning för födan,
Adress 0. s. v.x
Annonsen är öfversatt ur Chicago Tribune.
Huru afundsvärd är ieke den familj, i hvars
kretg denne rikt begåfvade unge man kommer
att utså dat öfrermått af kristliga dygder,
hvarmed han tror sig vara välsignad. Huru
många af våra svenska familj-täder och mö-
drar skulle icke skatta sig lyckliga att tå her-
bergera en så exemplarisk person och förse
hoxuom med lekamlig spis, detta under hopp
att han ej skulle underlåta att någon gång,
då trakteringen gåfves honom imsr än vanligt
rundlig, lemna något af andlig spis i utbyte.
Ty utan tvifvel kan och vill han bereda-och
utdela andlig spis, HRättfärdig är han sä-
kerligen, åtminstone egenräftfirdig, mer än
mången. K