Men alla sådana tvifvel häfdes, då det gläd-
jande ryktet spridde sig i hären att Schleppe-
grell hade beställt sitt kaffe till klockan 2
följande morgon, ty när Schleppegrell ville
dricka kaffe klockan 2, så kunde man vara
säker om att han ämnade slåss klockan 3.
Denna förhoppning blef icke heller sviken,
ty klockan 3 följande morgon ryckte brigaden
öfver pontonbron in i Slesvig. Det var en
allmän glädje bland soldaterna, då de åter
satte foten på Slesvigs jord. Sören Lundegaard
klappade sitt gevär och sade:
— Min käresta längtar oändligt efter att
få kyssa tyskarne igen, den stackarn har nu
måst lefva i ett bedröfligt enkostånd i sju
månader.
De följde Aabenraa-vägen. Vid Sattrup
rastade man en timme, för att invänta de
andra trupperna som framryckte öfver bron.
Bönderna kommo med öl och stora qvantiteter
af smörgåsar, för att vederqvicka soldaterna.
— Gud ske lof, att ni ändtligen kommit!
sade de. Vi ha längtat så mycket efter er.
Från sjön hördes väldiga kanonskott. Det
var fregatten Havfruen, som helsade god-
morgon på tyskarne.
— Hör ni, gossar, hur basen brummar der-
borta, sade major Amstrup; låt nu se att ni
sjunga en vacker diskant, så att det blir en
riktigt fin konsert utaf.
Då uppstämde de Den tappre landsoldat,
som de aldrig tröttnade vid att sjunga.