; att han kunde förfoga öfver en så oerhörd makt,
men Summerfield svarade derpå med att hän-
visa till Skriftens ord, till Humboldts Kosmos
och till berömda astrologers verk, af hvilka
framgick, att det icke endast var möjligt, att
hela himlakroppar kunde förtäras af eld, utan
alt sådant också flera gånger hade egt rum.
Derpå räckte han Parker en liten flaska, bad
honom öppna den och undersöka dess inne-
håll. Parker förklarar, att i flaskan fanns nå-
got kalium (potassium) och han fortsätter se-
dan sin berättelse:
Ni känner naturligtvis detta ämnes för-
nämsta egenskaper? sade Summerfield. Det
antändes genast vid beröring med vatten. I
denna lilla kaliamkula har jag inlagt ett piller,
som jag sjelf har beredt och hvars verknin-
gar jag sjelf uppfunnit. I samma ögonblick,
det är befriadt från sitt kalium-omhölje, bör-
jar det i sina beståndsdelar upplösa det
tlvidum, på hvilket det fiyter. Kaliumet an-
tänder genast det frigjorda syret och antänd-
ningen af vårt oerhörda klot har börjat.
Ja välf, sade jag, börjat, om ni vill be-
gagna detta uttryck, men ert lilla piller för-
dunstar eller sjunker snart, eller smälter det
i det omgifvande vattnet, och er antändning
slutar just der den börjat.
Men, invände han häftigt, grundbestånds-
delarne i denna lilla flaska återbilda sig af sig
sjelfva; de ega pånyttfödande krafter, och då
dessa engång börjat verka, måste do fort-
sätta att verka med oemotståndlig makt, till
dess hela jordens vattenmassa är försvunnen.
I det jag reste mig från min stol, gick jag
till lavoaren, som stod i ett hörn af rummet,
och under det jag fyllde tvättfatet med vat-
ten, vände jag mig till Summerfield och sade:
Ord äro tomma, teorier ohållbara — men
fakta stå fast.
Jag tager er på orden, sade han och tog
vattenfatet och hällde ur nio tiondelar af vatt-
net. Utan att säga ett ord, släppte han derpå
det med kalium öfverdragna pillret deri. Ka-
liumet dansade fräsande, bubblande och hviss-
lands rundt omkring fatets sidor, såsom det
brukar göra, och tycktes just hålla på att
slockna, då till min högsta förvåning oeh fasa
plötsligt inträffade en explosion, och en s80-
kund derefter flammade vattnet upp i en
spöklikt glödande eldpelare, som sträckto sig
upp till rummets halfva höjd.
För Guds skull! ropade jag, släck dessa
lågor, annars antändes hela huset!
Hade jag kastat pillret i fatet, och det
hade varit så mycket vatten deri som ni slog
dit, skulle huset verkligen ha brunnit upp,
tillade han.
Lägre och lägre sjörko de blossande lå-
gorta,; blekare och blekare blef deras skim
mer, till dess elden slutligen alldeles slock-
nade och jag störtade fram för att se verk-
niogarne af förbränningen. I fatet fanns ieko
en droppe: vatten. Öfverimåttah förvånsd öf
ver hvad jag hade sett och nästan från mina
sinnen af förskräckelse, närmade jag mig Sum-
merfield och frågade honom darrande:
Hvem känner denna förfärliga hemlighet ?
— SJag ensam är i besittning af densamma,
svarade han. Men säg mig nu uppriktigt:
är den icke värd sina pengar?
Det är alldeles öfverflödigt att berätta de
enskilda omständigheter, som stå i förening
med underhandlingen med honom. Jag skall
inskränka mig till-att lemna en ufversigt öfver
resultatet af värt samtäl. Eftor att till flllo
ha öfvertygat mig om, att Summerfield i sin
hand höll hela verldoos och dess millioner lef-
vande varelsers öde och sedan jag gönom ex-
periment öfvertygat mig om att hafsvatten
kunde uppgå i lågor med samma lätthet som
sötvatten,. ansåg jag det vara min pligt att
vända mig till någon af de ledande männen i
San Francisco och fästa deras uppmärksamhet
på. Summerfields- inärkvärdiga och ödesdigra
upptäckt.
En ioflytelserik: bankir, on biskop; en komist,
två professorer vid universitet, en läkare, en
jurist och två protestantiska prestmän inbjödos
af. mig ett bevittna ett försök i större skala.
Detta företogs på en liten insjö, nära hafs-
stranden, men af höga berg skild derifrån.
Sjön låg endast omkring 10 engelska mil från
San Franbisco. Hvarje dfoppe vatten i sjön
var icom 15 minuters förlopp uppbrunnen. Vi
gjorde sedan allt hvad vi kunde för att Ingna
Summerfield och för att förmå honom att låta
sig nöja med en mindre summa, så att det
skulle vara någon. möjlighet för oss att anskaffa
densamma. Våra bemödanden voro förgäfves,
och han blef allt mer och mer pockande i sin
fordran, ä
Dem komit6; som jag hado bildat, Började nu
sitt arbete blaud San Franciscos mest välmå-
ende. borgare, och genom att vädja till någras
rädsla- och andras sympati lyckades vi-anskaffa
hälften: af den äskado summan. En del por-
söhår grepos af en formlig skräek, och under
det att tidningarno diskuterade om en förmo
dad penningkris, visste vi invigde bust hvad
det var för ett öde, som hängde öfver allt och
alla. Förgäfves försökto vi att anskaffa hela
summan. Dagen inuån den af Sunitnerfield be:
setämda tiden var förliden, kallades han att in-
ställa sig Nos körmit6n: Vi besvuro honom att
låta sig nöja med hvad vi redan sågo oss i
stånd att: erbjuda: honom; men han vidblef
hårdnackadt sitt påstående. Omsider föreslogs
att vi skulle insamla den andra hälften i NEw-
york, och Summerfield medgaf slutligen, ehuru
högst ..ogerna, att: jag skulle följa hohom till
nämda städ, för att vädja till: der varande
kapitalister, till vetenskapsminnen och de and-
liga ishufvudstaden. - Då summan :var sattläd,
skulle Summerfield få den; mot det han för-
band sig att aldrig för någon yppa sin förfä