lande till Summerfield och dennes tragiska
slut. Hans bekännelse fyller en hel, tätt
tryckt sida i Daily Union och vi skola här
lemna ett utdrag ur densamma, ,
Parker skildrar Summerfield såsom en af
vår tids skickligaste kemister och såsom en
mån, hvilken derjemte besatt ovanliga kun-
skaper i matematik och astrologi och i all-
mänhet hade en ovanlig belisenhet. Parker
hade första gången träffat Sammerfield i Texas,
för omkring 20 år sedan, — Vi skola nu öf-
versätta Parkers berättelse; han skrifver:
En dag mot slutet af september månad förra
året knackade en gammal man på dörren till
mitt kontor, och dä jag ropade stigin!, gick
han fram till mig och nämde mig vid namn,
Då han märkto att jag icke straxt kände igen
honom, presenterade han sig såsom Gregory
Summerfield. Efter att ha bjudit honom en
stol, betraktade jag honom noga och igenkände
nu saräime man, som jag för 22 år sedan hade
träffat. Han hade nu mycket förändrat sig,
men bibehöll ännu samma intagande, snillrika
öfverlägsenhet i sin konversation som han all-
tid haft, och jag bad honom vara välkommen
till Kalifornien, i det jag ansåg honom vara
en utmärkt aqvisition för vårt land.
Det dröjde icke länge innan han utbad sig
ett fullkomligt enskildt samtal. Man följde
mig in i mitt innersta rum, stängde noga dör-
ren efter sig och vred om nyckeln i låset. Vi
hade knappt tagit plats, förrän han frågade
mig, om jag i tidningarne nyligen lagt märke
till någon notis om en uppfinning, som gick
ut på att upplöså vatten i sådana bestånds-
delar, att man kunde bränna det.
Jag svarade honom, att jag icke hade läst
derom sedan Agassiz och professor Henrys
experiment offentliggjordes, och tillade, att om-
kostnaderna för att på detta sätt behandla
vatten, enligt mitt förmenande, voro så stora,
att uppfinningen icke kunde blifva praktiskt
användbar.
I få ord underrättade han mig derefter of,
att han hade gjort den upptäckten att förfa-
ringssättet var mycket enkelt och kostnaderna
försvinnande små.
Antagande att afsigten med hans begök var
att vidtaga nödiga mått och steg för att få
patent på sin uppfinning; lyckönskade jag ho-
nom till hans upptäckt och stod just i begrepp
att närmare utveckla allt det goda, som der-
med kunde vinnas, då han häftigt oeh något
oartigt afbröt mig, bad mig tiga så länge
och höra på hvad. han. hade. att sägas
Han började sitt tål med några allmänna
anmärkningar om det olika sätt, på hvilket
lyckan delade sina håfvor mellan oss mdenni-
skor, och nämde sig sjelf såsom ett xömpel
på, huruledes vissa personor borde stå på den
högsta i stället för på don lägstå pinnen i
lyckans stege. Men, utbröt han derpå och
sprang häftigt upp, nu har jag ett medel i
min hand till att antiogen höja mig till lyckans
tinnar eller i motsatt fall till att öfverväldiga
menskligheten med oberäkneligt ondt.
Jag betraktade honom skarpt och jag tyekte
mig i hans öga sö en skymt af vanvett, men
jag förblef icke desto mindre lugut sittande
och afvaktade hvad han vidare kuiide ha att
säga. Mitt utssende måtte emellertid ha för-
rådt min tanke, ehuru jag sökte dölja den, ty
han svarade straxt: Nej, ni misstar er, jag
är hvarken druckei eller tokig! Allt hvad jag
säger tär dot djupaste allvar, och jag är full
komligt beredd på att genom de tydligaste
experiment bevisa sauningon af mina ord.
Nu först märkte jag, att han i sin hand bar
en liten nattsäck; Han sdtte don-på bordet;
öppnade den och framtog två eller tre små
böcker, ett par notisböcker och en liten fyr-
kantig, hermetiskt. sluten glasflaska mod vid
hals och öppning.
Jag följde moga alla hans rörelser. Då
han hade ofdnat böckerna och satt flaskan på
en i ögonen fallande plats, ryckte han:sin
stol nära intill min och sade i hviskando ton:
Jag begär e million dollars för denna
flaskas innehåll, och inom en månads. tid- må-
ste ni i San Francisco skaffa denna surfitha,
annars skola jordens invånare blifva vittne
till scener, som icke en gång den djerfvaste
fantasi skulle kunna upptänka.
Hans tor, hela hans uppförandd och den
löjliga fordran framkallade ett svagt leendo
på mitt ansigto; jag såg, att-han märkte detta;
men han lät det passera. Jag var fullkom-
ligt öfvertygad om att jag hade en vansinnig
framför mig; och jag beredde mig på att rätta
mitt uppförande derefter. Men jag märkte
på sammy gårig, ätt dentia besynnerliga man
kunde läsa mina innersta tankar, ja, att han
liksom. .uppfångade, dem; innan. de -antogo
form, oo vå
Kadskö it vill vara så artig, herr Sum-
merficld, sade jag, att litet närmare förklara
mig anledningen till er nysg ättalade fordran
och beskaffenheten af er upptäckt? .
Det är just derför jag korömit hit, sva-
rade han. Jag gör anspråk på att ha upp:
täckt den hemlighet, genom hvilken man skil-
jer de gasarter, af hvilka vatten är samman
satt, och detta sker genom blotta beröringen-k
af den af mig uppfunna substabsen.
Ni-vill säga, inföll jag, att fi ser er i
stånd att låta vattnet uppbränna sig, sjelf?.
tHvarken mer eller mindre, svarade han;
och jag skall göra ett förfärligt bruk af min
hemlighet, om min begäran icke uppfylles..
Antag nu, att jag Hällde innehållet af denna
flaska i Stilla occanen, hvad skulle följden
blifva? Vågar ni. ett ögonblick tänka derpå?
Jag påstår ieke, att hela oceanens. yta genast
skulle stå i brand, nej, mån från en cirkels
medelpunkt, som skulle bildas af denna lilla
flaska, skulle snart utskjuta radier af lågor
framåt, oupphörligt framåt, till dess den brit-
nande ytan i oerhörda eldvågor frame xulla.
mot de: aflägbilaste stränder, Ti
--