Revy af händelserna i utlandet.
Ännu, när detta skrifves, är utgången af
de den 2 dennes i Frankrike företagna fyll:
nadsvalen icke här känd, utom hvad: be-
träffar ett par val. - Som man lätt kan före-
ställa sig, har den allmänna uppmärksamhe-
ten, ej blott i Frankrike, utan jemväli hela
den politiska verlden, varit mycket spänd
på dessa vals utgång, ty derpå kommer utan
tvifvel Frankrikes öde för närmaste fram-
tiden att bero. I franska naftionalförsam-
lingen ha nemligen icke mindre än 115
platser varit obesatta, i följd hvaraf en stor
del af landet icke haft representanter i sin
lagstiftande församling. . Orsakerna härtill
äro många. Några val hade blifvit under-
kända; åtskilliga representanter ha aflidit
eller försvunnit på annat sätt; andra -- de
festa tillhörande venstern — nedlade sina
mandat i Bordeaux, emedan församlingens
majoritet der intog en mot dem fiendtlig,
att icke säga hotfull, hållning, sannolikt
närmast föranledd af de olyckliga händel-
serna i Frankrike nyss förut innan försam-
lingen sammanträdde; två hafva under de
senaste striderna i Paris stupat, nemligen
Delescluze och Millidre; fyra, deribland
Rochefort, äro fångna i Versailles; och nå-
gra, vi veta ej huru många, ha försvunnit,
man känner ej hvart.
Utan tvifvel har det varit politiskt väl-
betänkt af Thiers att uppskjuta fyllnadsva-
len till dess de upprörda sinnena något fingo
lugna sig och hoppet på framtiden och för-
tröstan till ordnisgen återvändt. En lyck-
lig omständighet i detta senare fall var den
snabba och storartade teckningen till det
nya lånet, som mer än mycket annat visade
i huru hög grad den nuvarande regeringen
lyckats tillvinna sig förtroendet. Såvida
man får tro de knapphändiga upplysningar,
som om valens utgång hittills ingått, så
har den stora, majoriteten bland valmännen
äfven aflemnat sina röster i den riktning,
för hvilken Thiers uttalat sig, nemligen re
publiken. Bonapartisterna och orleanisterna,
Kvilka, som man kan förstå, ansträngt sig
till det yttersta för att få in anhängare i
nationalförsamlingen, hafva, som det tyckes,
brännt sina kol förgäfves. Ej ens Rou-
her, vicekejsaren som han kallades i
följd af sitt stora inflytande på Napoleon,
lyckades. vinna seger, oaktadt hans val
på förhand ansågs såsom alldeles säkert.
Deremot har Gambetta, som uppehållit sig
i Spanien alltsedan Paris kapitulation, då
han, som bekant, utgick ur försvarsregerin-
gen, hvars mest energiska ledamot han var,
blifvit af hittills uppgifna två valkretsar
åter invald i nationalförsamlingen. Om man
får tro hvad telegrafen förut berättat, eller
att Gambetta icke erkänner den nuvarande
nationalförsamlingens befogenhet att lagstifta,
då han- anser att hon bort upplösa sig så
snart freden var definitivt undertecknad, så
är det emellertid föga sannolikt att han an-
tager uppdraget att representera någon vål-
krets. — Vi hänvisa till tidningens telegram-
afdelning rörande den hittills kända utgån-
gen af valen och sammanföra här de huf-
vudsakligaste nyheterna ur de senast anlända
utländska tidningarna:
Times specielle korrespondent i Paris
skrifver den 28 i förra månaden: Det är
aefinitivt afgjordt att nationalförsamlingen