SS MU VR
jag väl hunnit utsträcka handen, skulle jag
ha haft en tös hängande på hvart finger. Hade
jag velat, skulle jag ha kunnat göra mer än
ett lysande parti, men jag vet alltför väl att
den som vill egna sitt lif åt statens tjenst,
han får icke låta sig bindas med slika jordiska
band, han får icko förnöta de dyrbara ungdoms-
åren med lättsinniga kärleksäfventyr.
Och brådtom har jag, min vän, mycket
brådtom, så att jag stundom knappast vet,
huru jag kan hinna med allt som jag gör.
Jag har för det första återtagit min estetiskt-
kritiska verksamhet i Morgenröden4, Klem-
mesen har härvid gifvit mig åtskilliga goda
lärdomar. Så har jag på hans inrådan börjat
studera Sören Kirkegaard, icko så mycket för
innehållets som för formens skull. Du har
ingen id6 om hvilken verkan det gör, när jag
lägger en och annan filosofisk klimp i soppan
och här och der nämner ctt ord om existen-
sens kategori, om den transcendentala imma-
nenson, om subjektivitetens passion, om den
ethiska tyngdpunkten eller något annat af
samma surdeg, som i grund och botten är
tomma fraser, men ju mindre folk begriper
deraf, desto mera tycka de om det, ty det
anses ju för ett stort bevis på djupsinnighet
att med intresse läsa saker som man icke för-
står. Någonting annat, som Klemmesen lärt
mig, är att städse gå mot strömmen. När
publiken har helsat ett nytt stycke med bifalls-
yttringar, så framträder jag följande dag i