ESR RA ET RE TE CET STR Se
ning blef han mottagen af en poliskommis-
sarie, som öfvertalade honom att för det
närvarande välja sin vistelseort annorstädes
än i Frankrike, hvilket föranledde prinsen
att återvända till England.
Pater Hyacinthe har i ett längre bref till
Journal des Debatst besvurit sina lands-
män att icke understödja biskoparnes blod-
törstiga petitioner om återställandet af påf-
vens verldsliga makt och framkallandet af
ett krig med Italien. Han påstår i denna
värdigt hållna skrifvelse att i Rom icke
blott alla förståndiga lekmän, utan äfven
upplysta prester (de senare naturligtvis blott
i det största förtroende) uttalat den åsigten
att roten och upphofvet till kyrkans alla
olyckor just är den verldsliga makten, hvil-
ken man söker framställa som ett oundgäng-
ligt vilkor för densammas oafhängighet och
välgång. Om Italien också handlat opas-
sande, då det genast efter Frankrikes olycka
besatte Rom, så måste Frankrike dock be-
tänka, säges i slutet af brefvet, att Italiens
enhet är Frankrikes verk; till och med om
detta verk är ett verk af Napoleonerna, så
bör man dock icke förkasta det berömliga
deri.
En brefskrifvare från Paris till SKöl-
nische Zeitung berättar, att de orleanska
prinsarne tyckas ha för afsigt att uppträda
liksom under Ludvig Filips tid; sålunda har
hertigen af Chartres ofta varit i Jockey-
klubben, hvaraf han är medlem. — Pierre
Bonaparte, Victor Noirs mördare, vistas i
Paris; det säges, att han har blifvit tio
år äldre under sista året. Enligt samma
brefskrifvare har Ollivier förklarat sig för
republiken, och orsaken till, att han icke
längre hyllar kejsardömet, hvars konstitu-
tionela minister han var, uppgifves vara
den, att Rouher, Ccesarismenst minister, nu
mer än någonsin har f. d. kejsarens för-
troende. — Från andra håll säges dock, att
Ollivier vill hålla sig aflägsnad från det
offentliga lifvet och att han såsom beve-
kelsegrund för sin tillbakadragenhet angif-
ver, att han för Frankrikes skull vill tiga
och låta tiden utvisa, att han icko har nå-
gon del i landets olyckor (?)
Det stora triumftåget i Berlin har — om :
än i mindre skala — efterapats i de min-
dre, tyska staternas hufvudstäder. Den 22
juni höll sålunda den hessiska divisionen
sitt intåg i Darmstadt och mottogs af be-
folkningen med stor hänförelse, så att man
nästan skulle kunna tro, att hessarne vore
mycket belåtna med det Nordtyska förbun-
det, om man icke fäste afseende vid hur
liten betydelse man får tillägga en för ögon-
blicket Siyftad4 stämning, och icke visste,
att det — med undantag af en kort period
år 1815 — är första gången hessarne ha
stridt sida vid sida. med preussarne, sedan
Napoleon den 1l:ste gjorde landtgrefven af
Hessen till storhertig. Hela den storhertig-
liga familjen visade sig i vagn för de på
paradplatsen uppställda trupperna, tillsam-
mans omkring 16,000 man, och straxt der-
efter började intåget genom de festligt
smyckade gatorna. Trots ett hällande regn
hade närmare 20,000 personer samlat sig.
I Allgemeine Militairische Zeitung4 gä-
ges, att tyskarne äro betänkta på att värja
sig mot ett nytt anfall från fransk sida ge-
nom att göra Strasbourg till en vapenplats
af första ordningen, genom att förbättra fler-
talet af de mindre fästningar, som tillhöra