Bref från Palle Löve till Uffe.
Köpenhamn den 24mars 1849.
Nå, gamle Uffe, huru står det till med dig?
Jag tror att snart ett helt år förgått sedan
jag såg dig eller hörde något ifrån dig. Detta
förundrar mig emellertid icke, då jag ju väl
vet att du tillhör dem som hvarken tala eller
skrifva mycket. Likväl synes det mig under-
ligt, om vi två, som en gång ingått fostbrödra-
lag med hvarandra (du har väl icke glömt att
vi som gossar blandade vårt blod tillsammans?)
och sedan ha delat både ljuft och ledt, om
vi två skullo vara såsom döda för hvarandra.
Men jag inser nog att, om jag vill få en rad
ifrån dig, måste jag sjelf först tillskrifva dig.
Jag har så mycket större skäl härtill som
jag åtagit mig att framföra en helsning till
dig från en ung dam, och mitt ridderliga sinne
tillåter mig icko att svika dylika kavaljers-
pligter, huru mycket än min tid är upptagen
med att verka för statens välfärd. Jag upp-
täcker emellertid till min förskräckelse, att
denna helsning redan blifvit åtta dagar gam-
mal, men jag är så sysselsatt med arbeten af
olika slag att tiden går med sjumila-stöflar
för mig och jag märker knappt huru hastigt
den löper.
Du må då veta, att jag en afton i förra
veckan aflade ett besök hos kapten Roslin.
Jag har verkligen icke helsat på honom sedan
den qväll, då vi två gingo dit tillsammans