Unga Sveriges framtid.
Enligt hvad vi sett uppgifvas, lärer det
vara icke mindre än sjuhundra ynglingar
som vid nu anställda mogenhetsprof vid
våra skolor befunnits lämpliga att hädanef-
ter ligga vid akademien i stället för att så-
som förut gå i skolan. Då man besinnar
att hela antalet af lärjungarne vid våra ele-
mentarläroverk utgör omkring tretton tusen
och att detta antal de sednare åren varit i
ständigt stigande samt att resultatet af dessa
läreverks verksamhet varit så lysande, att
de kunnat på ett enda år leverera omkring
gjuhundra individer, utrustade med så stora
kuaoskaper och framförallt med så stor skrift-
ställareförmåga, som nu fordras af våra stu-
denter innan de få inträda inom den högre
lärdomens hesperiska trädgårdar, så mäste
man i sanning beundra ett land med endast
fyra millioner invånare, som kunnat inom
sig rymma ett så stort mått af mogenhet
i vetande och skriftställaretalang; och då
granskandet af dessa studentscripta ju
anses för en handling cf så stor vigt, att de,
om vi ej bedraga oss, läggas inför sjelfva
ecklesiastikministerns ögvr, så kunna vi lätt
föreställa oss hvilken hög grad af tillfreds-
ställelse han skall känna, då han finner lan-
dets ungdom till den grad pesjälad af stora
id6er och fosterländska tankar som dem hvilka,
vi föreställa oss så, äro till finnades i alla
dessa krior, hvilka ju äfven till ytter-
mera visso bevaras för efterverlden. Om
derför lärdom och bildning vore det enda
af de mål, gom med det stora samhällsar-
betet afses, så skulle man med allt skäl
kunna utropa: Lyckliga Sverige! Dig
väntar en stor framtid; ty intet annat land
innesluter proportionsvis till folkmängden så
mycken lärdom som dult
Vi bekänna dock att för oss utgör det nu
vunna lyckhga resultatet af de szednare årens
verksamhet inom våra skolor, en verksam-
het hvilken man för öfrigt måste lemna allt
erkännande, en anledning ej endast till glädje
öfver de lysande framgångarne, utan äfven
till betänksamhet i afseende å hvad som kan
blfva följden deraf.
Det är nemligen ett faktum som ej kan
bestridas, att den bildning som lemnas i våra
elementarläroverk nästan uteslutande afser
att göra alumnerna lämpliga till embetsmän,
och då man väl måste förutsätta att hvar
och en helst väljer den bana, hvartill han
bäst duger, så är det väl all sannolikhet för
att det öfvervägande flertalet af dem som
lemna våra skolor för att inträda vid aka-
demien hafva för afsigt att komma fram
på embetsmannabanan.
Då nu antalet af dem, Hvilkas bildning och
vanor göra dem till aspiranter på embets-
mannabanan, på de sednare åren ökats så
oerhördt, måste naturligtvis ett af tvenne
inträffa: antingen måste staten vara betänkt
på att skaffa sig embeten motsvarande den
stora mängden af aspiranter eller också må-
ste utan tvifvel följden blifva den, att det
inom kort i landet uppstår ett andligt pro-
letariat, som är allt annat än önskvårdt och
hvars följder kunna blifva fullt ut lika våd-
liga eom det arbetareproletariat, hvilket så
länge utgjort föremål för våra statsmäns om-
sorger. Det andliga proletariatet är så myc-
ket vådligare för samhället som -de, hvilka
i vårt land bringas till denna punkt, på sätt
och vis kunna sägas af staten ha blifvit
lockade i en fälla.