höm att underkänna det bildningsarbete, som med nit och trohet utföres af folkskolans lärare, ehuru det ej alltid så aktas eller lönas, som det förtjenar. Men är icke det nägenting i samhällslifvet vanligt och ofta förekommande, att det oftentligas verkgzamhet, åtgärder, inrättningar och personer ej förslå, ej räcka till för det ändamål, de ha att tjena? Staten har sagt: det är min sek att sörja för försvaret; men så kom en vacker dag, Jå folkets sunda känsla sade, att detta ej var nog. att den enskilda verksumheten måste träda fram, för att fylla luckor i, ja — hvarför icke? — för att kansko inverka reformerande på den officiella. Den s. k. högre och lärda bildningen är ock en af dessa allmänna angelägenheter, som staten sedan länge tagit om hand; men glädes icke en hvar, som något tänkt öfver detta ämne, att flere och . flerg enskilda elementarläroverk uppstå, och hvem motser ej med förhop pningar den dag, då ett enskildt universitet skall börja sin täflan med statens båda högskolor? Och när man så glädes och hoppas, så tänker tan ej i första rummet derpå, att statens utgifter på sådant sätt minskas eller ätminstone ej ökas i sådant förhållande som eljest skulle ega rum, utan man tänker främst derpå, att dessa enskilda företag och inrättningar, som ordnas mer eller mindre annorlunda, än hvad staten efter ett visst gifvet mönster utför, bringa med sig omvexling och Nf, gifva menniskor tillfälle att jemföra, ändra, rätta och välja det bästa. Staten håller tillsyn öfver fattigvården och har för detta ändamål gjort kommunerna till sina tjenare; men hur Rd skulle ej denna officie:la fattigvärd mångenstädes vara, om ej den enskilde hjelpte till? Så är det föröfrigt med mångt och mycket, som hvar och en lätt finner, blott man ser sig litet omkring. Så är ock meningen med folkhögskolan. Talaren nämde vidare några ord om folkhögskolesakens uppkomst och utveckling; i Danmark inrättades den första folkhögskolan för ej fullt ett fjerdedels sekel sedan ech nu finnas der omkring 50 sådana bildningsanstalter, som staten ger ett litet understöd; Norge fick sin första folkhögskola 1864, den andra 1867 och har nu flera. I Sverige — fortsatte talaren — är folkhögskolan ännu yngre än i Norge, År 1868 upprättades Bara härads folkhögskola å lägenheten Hvilan invid Åkarps station å södra stambanan i Malmöhus län, samt Herrestads folkhögskola — först grundad af enskild man, sedan öfvertagen af en förening — i Vadstenanejden i Östergötland, och Önnestads folkhögskola i Kristianstads län, ej långt från staden af detta namn. Påföljande år inrättades en EE i Mörrums kyrkoby, nära Karlshamn i Blekinge län, och 1870 folkhögskolan på Ramlösa invid Helsingborg. Dessutom har ätminstone ett par somrar folkhögskola för unga qvinnor hållits å Tyllinge egendom i södra Östergötland, samt under de sista åren en dylik underngskar å en annan ort inom samma landskap, hvilkensänamn talaren ej för tillfället erinrade sig. v Saken voro sålunda i det sydligare landet på god väg; för et par år sedan var man i Vestergötland betänkt på att stifta en folkhögskolå, såsom talaren genom brefvexling med för saken intresserade personer erfarit, och torde väl ett förverkligande af denna plan inom en ej alltför aflägsen framtid kunna motses. . Ännu har emellertid den så löftesrika nykomlingen ej banat i väg öfver gränsen till öfra Sverige: väl hade talaren stått i förbindelse med personer, som enligt uppdrag af ett folkmöte haft att vidiag ätgärder för en folkhögskola högt upp i Norrland, men äfven der har det med vorksvällighoten gra långt ut på tiden. Skulle å ej vi, som äro här församlade, begagna tillfället att åt denna nejd bevara försteget; i denna vackra sak, bland det öfro Sveriges bygder? Talaren erinrade slutligen om, hur litet eller nästan intet man i Sverige visste om de danska folkhögskolorna för några få år sedan, huru då en i Stockholm bestående förening började genom utgifna skrifter söka sprida kännedom om ämnet och genom anskaffande af penningar, dels genom föreläsningar mot afgift, dels genom offentlig subskription, bereda sig medel att understödja folkhögskolor Han nämde ock, att flere bokförläggare visat fölkhögskolorna sin välvilja. Säkerligen skulle nitet hos dem, som sålunda bidragit till det vackra ändamålet, räcka till ännu för många flere skolor — ja, bli starkare, ju flere toge det i-anspråk., Här gäller framför allt. det ville tal; uttryckligen och starkt framhälla, att man ej skall tänka på hjelp af statens kassa, ej ens af landstingens. Må de enskilda krafterna förena sig; låt vara att de äro små hvar för sig, så blir af dem tillsammans en stor kraft. Det är klenmod, som ej vågar gripa sig an med en nyttig, fosterländsk uppgift, derför att den synes svår. Är det ett ädelt mäl och en vilja utan flärd, så växer styrkan med och under svärigheterna. Så ny folkhögskolan ännu är, har man dock fjerran från norden fäst uppmärksamhet vid densamma. Man kunde anföra vittnesbörd från Frankrike och Tyskland, men tal. ville nämna ett annat: en Polens vän, sannolikt en Polens son, har i en i jor utgifven skrift framhållit de skandinaviska bondehögskolorna såsom någonting i Polen efterföltansvärdt, ja nästan som en räddning för detta ckliga land, såsom det bästa sätt alt till bildning sjölfstyrelse uppfostra dess okunniga och förkta landtbefolkning. Med sådana skolor — går han — skall man inom kort öfver hela lanlet få vägbrytare för bildning, framåtskridande, wationelt sinnelag, för åkerbrukets reformerande, ör kommunaloch associationslifvets utveckling, i! rotfästande af stora politiska institutioner oc neter. Så lyder ett vittnesbörd från främmande land ; ;ch ha vi ej från vårt eget land och från brödraänderna de vackraste intyg? Derest de församade delade talarens moning, ville han föreslå tillttande af en komitå, som finge i uppdrag att söka rbereda ärendet, och han bad till slut, att de för amladeej ville skiljas åt, innan de tagit ett första teg till åstadkommande af Södermanlands första olkhögskola.