höm att underkänna det bildningsarbete, som med
nit och trohet utföres af folkskolans lärare, ehuru
det ej alltid så aktas eller lönas, som det förtjenar.
Men är icke det nägenting i samhällslifvet vanligt
och ofta förekommande, att det oftentligas verk-
gzamhet, åtgärder, inrättningar och personer ej för-
slå, ej räcka till för det ändamål, de ha att tjena?
Staten har sagt: det är min sek att sörja för för-
svaret; men så kom en vacker dag, Jå folkets
sunda känsla sade, att detta ej var nog. att den
enskilda verksumheten måste träda fram, för att
fylla luckor i, ja — hvarför icke? — för att kan-
sko inverka reformerande på den officiella. Den
s. k. högre och lärda bildningen är ock en af
dessa allmänna angelägenheter, som staten sedan
länge tagit om hand; men glädes icke en hvar,
som något tänkt öfver detta ämne, att flere och
. flerg enskilda elementarläroverk uppstå, och hvem
motser ej med förhop pningar den dag, då ett en-
skildt universitet skall börja sin täflan med statens
båda högskolor? Och när man så glädes och hop-
pas, så tänker tan ej i första rummet derpå, att
statens utgifter på sådant sätt minskas eller ätmin-
stone ej ökas i sådant förhållande som eljest skulle
ega rum, utan man tänker främst derpå, att dessa
enskilda företag och inrättningar, som ordnas mer
eller mindre annorlunda, än hvad staten efter ett
visst gifvet mönster utför, bringa med sig omvex-
ling och Nf, gifva menniskor tillfälle att jemföra,
ändra, rätta och välja det bästa. Staten håller
tillsyn öfver fattigvården och har för detta ända-
mål gjort kommunerna till sina tjenare; men hur
Rd skulle ej denna officie:la fattigvärd
mångenstädes vara, om ej den enskilde hjelpte
till? Så är det föröfrigt med mångt och mycket,
som hvar och en lätt finner, blott man ser sig litet
omkring. Så är ock meningen med folkhögskolan.
Talaren nämde vidare några ord om folk-
högskolesakens uppkomst och utveckling; i
Danmark inrättades den första folkhögskolan
för ej fullt ett fjerdedels sekel sedan ech nu
finnas der omkring 50 sådana bildningsanstal-
ter, som staten ger ett litet understöd; Norge
fick sin första folkhögskola 1864, den andra
1867 och har nu flera.
I Sverige — fortsatte talaren — är folkhögsko-
lan ännu yngre än i Norge, År 1868 upprättades
Bara härads folkhögskola å lägenheten Hvilan
invid Åkarps station å södra stambanan i Malmö-
hus län, samt Herrestads folkhögskola — först
grundad af enskild man, sedan öfvertagen af en
förening — i Vadstenanejden i Östergötland, och
Önnestads folkhögskola i Kristianstads län, ej långt
från staden af detta namn. Påföljande år inrätta-
des en EE i Mörrums kyrkoby, nära
Karlshamn i Blekinge län, och 1870 folkhögsko-
lan på Ramlösa invid Helsingborg. Dessutom har
ätminstone ett par somrar folkhögskola för unga
qvinnor hållits å Tyllinge egendom i södra Öster-
götland, samt under de sista åren en dylik under-
ngskar å en annan ort inom samma land-
skap, hvilkensänamn talaren ej för tillfället erin-
rade sig. v
Saken voro sålunda i det sydligare landet på god
väg; för et par år sedan var man i Vestergötland
betänkt på att stifta en folkhögskolå, såsom tala-
ren genom brefvexling med för saken intresserade
personer erfarit, och torde väl ett förverkligande
af denna plan inom en ej alltför aflägsen framtid
kunna motses. . Ännu har emellertid den så löftes-
rika nykomlingen ej banat i väg öfver gränsen
till öfra Sverige: väl hade talaren stått i förbin-
delse med personer, som enligt uppdrag af ett folk-
möte haft att vidiag ätgärder för en folkhögskola
högt upp i Norrland, men äfven der har det med
vorksvällighoten gra långt ut på tiden. Skulle
å ej vi, som äro här församlade, begagna till-
fället att åt denna nejd bevara försteget; i denna
vackra sak, bland det öfro Sveriges bygder?
Talaren erinrade slutligen om, hur litet eller nä-
stan intet man i Sverige visste om de danska folk-
högskolorna för några få år sedan, huru då en i
Stockholm bestående förening började genom ut-
gifna skrifter söka sprida kännedom om ämnet
och genom anskaffande af penningar, dels genom
föreläsningar mot afgift, dels genom offentlig sub-
skription, bereda sig medel att understödja folk-
högskolor Han nämde ock, att flere bokförläggare
visat fölkhögskolorna sin välvilja. Säkerligen skulle
nitet hos dem, som sålunda bidragit till det vackra
ändamålet, räcka till ännu för många flere skolor
— ja, bli starkare, ju flere toge det i-anspråk.,
Här gäller framför allt. det ville tal; uttryckligen
och starkt framhälla, att man ej skall tänka på
hjelp af statens kassa, ej ens af landstingens. Må
de enskilda krafterna förena sig; låt vara att de
äro små hvar för sig, så blir af dem tillsammans
en stor kraft. Det är klenmod, som ej vågar gripa
sig an med en nyttig, fosterländsk uppgift, derför
att den synes svår. Är det ett ädelt mäl och en
vilja utan flärd, så växer styrkan med och under
svärigheterna.
Så ny folkhögskolan ännu är, har man dock fjer-
ran från norden fäst uppmärksamhet vid densam-
ma. Man kunde anföra vittnesbörd från Frankrike
och Tyskland, men tal. ville nämna ett annat: en
Polens vän, sannolikt en Polens son, har i en i
jor utgifven skrift framhållit de skandinaviska
bondehögskolorna såsom någonting i Polen efter-
föltansvärdt, ja nästan som en räddning för detta
ckliga land, såsom det bästa sätt alt till bildning
sjölfstyrelse uppfostra dess okunniga och för-
kta landtbefolkning. Med sådana skolor —
går han — skall man inom kort öfver hela lan-
let få vägbrytare för bildning, framåtskridande,
wationelt sinnelag, för åkerbrukets reformerande,
ör kommunal- och associationslifvets utveckling,
i! rotfästande af stora politiska institutioner oc
neter.
Så lyder ett vittnesbörd från främmande land ;
;ch ha vi ej från vårt eget land och från brödra-
änderna de vackraste intyg? Derest de försam-
ade delade talarens moning, ville han föreslå till-
ttande af en komitå, som finge i uppdrag att söka
rbereda ärendet, och han bad till slut, att de för
amladeej ville skiljas åt, innan de tagit ett första
teg till åstadkommande af Södermanlands första
olkhögskola.