Hvarjehanda nyheter.
Svensk konst i utlandet. Från
Basel skrifver en resande landsman til! Snäll-
Posten: Då nu Basel, med undantag af Män-
stern och Rhenbryggan, just ej erbjuder några
synnerliga märkvärdigheteratt beskåda, och der-
jemte täget, som vanligt en timme efter sin
tid anlände först vid half åttatiden på afto-
nen, så måste jag, för att fördrifva aftonen,
taga min tillflykt till nöjena inomhus, Vid ef-
terfrågan befauns det vara konsert i en
större restauratiouslokal och detta till på kö-
pet af den berömda svenska sångerskan fru
Schvenson och hr Sauvlet. Detta var ju nå-
gonting att höra och riktigt nog var det också
en svensk dam, enligt uppgift från Göteborg,
söm här från tribunen häfdade svenska sån-
gens ära. Med en rätt vacker röst förenade
hon en temligen god skola, hvadan hon också
efter hvarje nummer skördade lifligt bifall,
isynnerhet då hon på min anmodan föredrog
några svenska folkvisor, HMärkvärdigr nog ut-
gjordes ackompanjemanget af en f k, kam-
marorgel, som med mycken tärdighet beband-
lades af hr Sauvlet. Ehuru sällskapet såle-
des endast bestod af dessa två personer och
entrån erlades efver behag, gtod dock kon-
sarten i alla afseenden vida öfver flertalet dy-
lika, hvarmed man trakteras i Sverige.
Ett minne från Oravsis hlodt-
ga des I Åbo Underrättelser berättas
från Wasa: Den 15 september 1808, mörgo-
nen efter Oravais blodiga dag, kommo tre
sårade soldater, hvilka slwiwat öfver fjärden
och således antagligen tillhört bleleingere-
gemunte, till England heminan, beläget nära
Penasala byavägeu, omkring en halt mil norr
om Oravais kyrka, och berättade, att de i
skogen niira hemmanet qvarlemnat sina gevär
jemte en mössa och er rengal, innehållande
ett par strumpor, De förbundo sina såg, vi
stades några dagar på hemmanet och för-
svunno derefter i obekanta, öden. Så har en
nyligep afliden sytuingsqvinona på hemmanet
berättat. På 1860 talet lopp en fareld öfver
skogen och på senhösten 1870, således 62 år
efter drabbningen, hittade ep pittonårig bonde-
dotter i ett stenröse, der farelden ej kunnat
göra någon skada, de nämda persedlarna, Hen-
seln var förmultnad och strumporna föllo till
stoft, då de vidrördes, mössan hängde knappt
hop, men messingsplåten med svenska lejo-
net var oskadad, af gevärsstockarna syntes ej