Hvarjehanda nyheter. Svensk konst i utlandet. Från Basel skrifver en resande landsman til! SnällPosten: Då nu Basel, med undantag af Mänstern och Rhenbryggan, just ej erbjuder några synnerliga märkvärdigheteratt beskåda, och derjemte täget, som vanligt en timme efter sin tid anlände först vid half åttatiden på aftonen, så måste jag, för att fördrifva aftonen, taga min tillflykt till nöjena inomhus, Vid efterfrågan befauns det vara konsert i en större restauratiouslokal och detta till på köpet af den berömda svenska sångerskan fru Schvenson och hr Sauvlet. Detta var ju någonting att höra och riktigt nog var det också en svensk dam, enligt uppgift från Göteborg, söm här från tribunen häfdade svenska sångens ära. Med en rätt vacker röst förenade hon en temligen god skola, hvadan hon också efter hvarje nummer skördade lifligt bifall, isynnerhet då hon på min anmodan föredrog några svenska folkvisor, HMärkvärdigr nog utgjordes ackompanjemanget af en f k, kammarorgel, som med mycken tärdighet bebandlades af hr Sauvlet. Ehuru sällskapet således endast bestod af dessa två personer och entrån erlades efver behag, gtod dock konsarten i alla afseenden vida öfver flertalet dylika, hvarmed man trakteras i Sverige. Ett minne från Oravsis hlodtga des I Åbo Underrättelser berättas från Wasa: Den 15 september 1808, mörgonen efter Oravais blodiga dag, kommo tre sårade soldater, hvilka slwiwat öfver fjärden och således antagligen tillhört bleleingeregemunte, till England heminan, beläget nära Penasala byavägeu, omkring en halt mil norr om Oravais kyrka, och berättade, att de i skogen niira hemmanet qvarlemnat sina gevär jemte en mössa och er rengal, innehållande ett par strumpor, De förbundo sina såg, vi stades några dagar på hemmanet och försvunno derefter i obekanta, öden. Så har en nyligep afliden sytuingsqvinona på hemmanet berättat. På 1860 talet lopp en fareld öfver skogen och på senhösten 1870, således 62 år efter drabbningen, hittade ep pittonårig bondedotter i ett stenröse, der farelden ej kunnat göra någon skada, de nämda persedlarna, Henseln var förmultnad och strumporna föllo till stoft, då de vidrördes, mössan hängde knappt hop, men messingsplåten med svenska lejonet var oskadad, af gevärsstockarna syntes ej