och åldrar, Esom med lifligaste intresse tagit ångfartyget Houghtons å grundet erhållna skador i betraktande. Redan i söndags, innan ännu dockan hunnit blifva länspumpad, strömmade åskådarne till mekaniska verkstaden, der nyfikenheten till en del stillades vid blotta åsynen af det sällsynt stora ångfartyget. På måndagsmorgonen kunde man ogenmeradt gå ned i dockan, der promenader företogos under fartygets botten. Hvad man minst väntat, var utan tvifvel beskaffenheten af de många och svåra skador Hougbton lidit. Minst fick man skåda inbugtade och bräckta plåtar, men väl stora öppningar af flera alnar i omkrets, der obehindradt flere personer samtidigt kunde inkrypa i fartyget. Närmaste plåtläggningen vid kölen var å hela fartygets längd å babords sida med högst få undantag sönderbråkad samt styrbords illa ramponerad, och i en del af de många gapande öppnvingarne hade ganska svåra stenar inträngt, likasom påminnande om den häftiga kamp fartyget hade haft att utstå med dem, innan de slutligen vunno seger. Ungetär midskepps var den ofantligt grofva jernkölen totalt afbruten och tillika med närmaste plåten sönderbräckt å styrbords sida, der en större öppning äfvenledes visade sig. Värst syntes Houghton vara skadadt förut, der å babords sida mellan hvarje jernspant voro ömsom större, ömsom mindre öppningar, hvilka utan tvifvel tagit dykarnes skicklighet mest i anspråk. Huru och på hvad sätt sådana öppningar kunnat tätas, så att icke vattenmassan med större kraft inträngde, än att fartyget kunde hållas flott med endast två stormpumpar, förefaller nästan obegripligt och innebär ett otvetydigt bevis derpå, att räddningen af detta fartyg utgör en ny seger för den vackra dykerikonsten, som näppeligen vid något tillfälle vunnit en mera lysande triumf.