Botehållaren och soldaten.
En aktad insärdare har lemnat oss föl-
jande bidrag till indelningsverkets historia:
Under den pågående striden om billigheten
eller obilligheten af de fordringar som af
rotehållaren framställas, då fråga är om
k. m:ts förslag rörande landtförsvarets om-
bildning, skulle det kanske ej vara alldeles
ur vägen att, utan hetta, utan rättshafveri,
utan biafsigt, upplysa den läsande allmän-
heten om några orsaker till rotehållarens
länge hysta, ehuru först nu mera tydligt
uttalade ovilja öfver indelningsverket i dess
nuvarande tillämpning. Just i dess tillämp-
ning ligger, enligt min tanke, fröet till det
starka, allt mer och mer tilltagande ropet
på en ändring.
Om man genomläser ett knektekontrakt
(enligt tryckta formulärer, hvilka lösas hos
kompanichefen) af ej äldre datum än den
21 april 1840 och jemför dess lydelse med
de föreskrifter som finnas åberopade i 4Stad-
ganden rörande rotehållaren och soldaten,
första afdelningen, sammandragna af krigs-
rådet Forssberg, äfvensom samma krigsråds
utgifna SStadgandenr rörande hvarje särskildt
regemente, så öfverensstämma föreskrif-
terna och deras tillämpning något så när,
hvad ordalydelsen i ofvan åberopade kon-
trakt beträffar. Redan den tiden kno-
tade dock rotehållaren öfver att solda-
ten, hvilken, sedan han af roten emottagit
torpet i fullgodt skick, var skyldig att det-
samma i viss mån sjelf underhålla, hvar-
ken af befäl eller kronobetjening vid besigt-
ningar åiades fullgöra ens den ri-gaste re-
paration å soldattorpet, utan roten fick och
får ensam och uteslutande sig denna repara-
tionsskyldighet ålagd. Hvad innebära då,
bland andra, dessa ord i Stadgandenastt 71
2: Torpsyner, hvarvid bör undersökas huru
åhoen fullgör sin pligt att vårda och istånd-
sätta det honom tilldelade torp, anställas
hvart tredje år eller oftare, om särskilda
förhållanden sådant kunna kräfvat.
I nämnda kontrakt står äfven inryckt en
punkt, som ej finnes i sammandragen,
nemligen: Tjenar soldaten länge och minst
25 år, till rotens tillfredsställelse och med
sitt befäls bifall, så vill roten, efter solda-
tens afgång, ihågkomma honom eller hans
enka och oförsörjda barn med någon sär-
skild, efter deras och rotehållarnes omstän-
digheter lämpad, förmån. Emot detta til-
lägg i kontraktet har, mig veterligt, aldrig
något prut afhörts från rotehållarens sida,
ehuru denne mången gång ej setat i bättre
omständigheter än den afskedade soldaten.
Tager man så i handen ett knektekon-
trakt rörande samma regemente af år 1870,
så finner man snart, hvilka ytterligare til-
lägg som egt rum vid tilläxpningen af in-
delningsverket, blott under tiden mellan
1840 och 1870. Så har
roten ytterligare åtagit sig (blifvit ålagd)
att, derest ej soldaten den 1 januari hvarje
år sjelf erlagt det bestämda sparbanks-
insättnings-beloppet, före det årliga af-
jöningsmötet till korporalen vid anfordran
atgifva 10 rikedaler att för soldatens räk-
ning i sparbank insättas, Dessa 10 rdr
sger roten att sig utaf lön- och skopennin-
ar gödtgörat, Då dessa lön- och skopenningar,
hvilka belöpa sig till 5 rdr, blott utgöra
halfva det belopp som roten borgar för, så
ir detta åliggande redan i sig sjelf ofta en
sifven förlust. Men hvar finnes förelagdt,
